Direktlänk till inlägg 25 juli 2017

Tre veckor går fort och sakta..

Av Maj-Britt - 25 juli 2017 11:25

 

I dag är det tre veckor sedan Smörhalvan lämnade oss, och de sorgsna tankarna fick mig att gå extra långt med vovvarna. Först  tog jag Svansen med mig till den andra sjön som finns en bit utanför byn. Där brukade vi vara och bada med alla vovvarna och sedan grilla något gott på stranden. Saknadens smärta slet hårt i mitt bröst, men någon gång måste jag ta steget att besöka några av de platser vi brukade vara på. Nu blev det den här stranden, och Svansen var som alltid glad när han fick simma ut och hämta pinnen som jag kastade åt honom. När jag höjde blicken mot berget kom också starka minnen flygande. Under vårvintern körde vi dit stabila bänkar att använda för oss och alla andra som tar sig upp på något sätt. Så den västra och östra toppen fick varsin bänk, och Smörhalvan skulle ordna till det så att det blev lättare att gå. Han hann aldrig göra det, så nu får det vara som det är.

 

Då vi gick tillbaka till bilen hittade jag två mogna hjortron, och jag åt genast upp det ena, och tänkte att nu tar jag hem det andra till Smörhalvan, men åh! Nej, det går inte nu, men jag hoppas att han känner mina tankar i det för mig okända landet.


Nästa tur blev med Koljo, och vi gick ganska så långt upp mot ett annat berg mot vårt jaktområde. Förra året var det Koljos premiär i älgskogen, men då Smörhalvan skulle gå med honom var det bara en i laget, och så jag, som ville sitta på pass. "Det är ju en unghund, som vi inte vet något om" fick vi höra. Jag undrar än ibland vad Smörhalvan tänkte då. Han sade i alla fall inget, men säkert bar han det inom sig. I år skulle han jaga dels med Koljo på förmiddagarna var det tänkt, och sedan med Kito på eftermiddagarna....


Den tredje turen blev det Kito, som fick vandra i det ordinarie jaktområdet där hon aldrig kommer att få jaga. Det gjorde dubbelt så ont att tänka på detta, och på alla Smörhalvans förhoppningar. Kito skulle nog bli bra med tiden, efter vad jag har sett. Så pass många hundar har vi haft, så jag ser hur de beter sig i skogen, men vad hjälper det nu? Inget alls. Nu blir hundarna, som någon annan i jaktlaget föraktfullt kallade dem "sällskapshundar." Det stämmer verkligen in på alla tre som jag har - nu är de sällskapshundar - mitt sällskap och mina trognaste vänner.Här är Kito på upptäcktsfärd så lång som lounge-linan räcker...

 


 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maj-Britt - Torsdag 20 juni 19:54

  Denna bild från 2016 får illustrera mitt inlägg i dag, och det beror på, att jag åkte ner till kyrkogården för att kolla hur det såg ut på Smörhalvans grav. Förra året flyttade jag flera blåklocksplantor från vår gård och planterade dem där. Des...

Av Maj-Britt - Fredag 7 juni 18:22


  Efter en tidig morgonpromenad med 15 plusgrader så var jag till Gällivare med anledning av ett ärende som dök upp. Det gick bra och snabbt, men ändå var vägen två år lång. Det var det här datumet som Smörhalvan och jag åkte till Gällivare sjukhu...

Av Maj-Britt - Söndag 26 maj 10:19


  Alla dagar är mors dag - det är min rubrik i dag, och bilden ovan visar också på en mor med sina barn. Nu, ur människors synsätt, så tänker vi mest på våra egna mödrar, och ibland på andras, Det är väl ganska naturligt. Vi borde ju egentligen sä...

Av Maj-Britt - Måndag 13 maj 14:52


  Den här bilden tog jag i maj månad år 2016. Det var det gången som Smörhalvan började sitt jobb i kyrkans tjänst i Jokkmokks Församling i samma månad. När jag visade honom denna bild så frågade han vad den egentligen betydde. Vi såg båda två att...

Av Maj-Britt - Tisdag 30 april 10:18


  En vän skrev tidigare på Facebook om många fina minnen av en vän som nyss gått över regnbågsbron, och precis så kände jag det då jag åkte buss till Luleå för ett snabbt ärende igår. Jag tittade ut då och då, och kom ihåg vad Smörhalvan sagt om a...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se