Så blev det Påskhelg som snart runnit förbi. Före denna högtid började mina tankar vandra, och sorg och saknad tog en större plats än tidigare under året. Minnena om flydda Påskar steg fram i all kraft, eftersom det var vid sådana tillfällen som hela familjen samlades. Alla hundar var också med, och jag är säker på att de njöt av tillvaron. Vi åkte iväg med skotrar och kälkar i mängd till "vår" eldplats där vi alltid var för oss själva, även om vi såg andra ekipage som stannade vid andra ställen. 2017 hade Smörhalvan med hjälp av vänner och skogsägare gjort i ordning fina platser här och där vid sjön, och det var det sista året som han var med oss. De två första bilderna nedan är från 2015.

Släkt, Vänner och övriga bekanta säger då och då, att jag inte ska tänka så mycket på det som varit, men det går inte att stoppa tankarna när de kommer, och tårarna rinner fritt. Vi hade det för bra tillsammans.....

I år kom dottern Gullhöna med familj, och vi såg fram emot en fin pimpelhelg, fast snön hade vräkt ner veckan innan, så det fina skoterföret hade försvunnit. Barnen roade sig själva i snöhögarna på gården innan vi fått fram allt som behövdes. Lilla Gullesmulan är tuff till tusen. Hon räds inga höjder utan kastar sig själv nerför, och ibland blir det gråt efter en vurpa, men sedan klättrar hon upp igen.

Så småningom, tog vi oss ner till sjön för att pimpla, fast det var svårt att vada igenom snömassorna. Några bybor hade tidigare kört med skoter, så det var något lättare att ta sig fram till pimpelplatsen. Gullesmulan ville åka med Koljo, men det var alldeles för löst där vi skulle åka, så till hennes besvikelse blev det ingen tolktur. Där, och då saknade jag Smörhalvan så förtvivlat mycket, och tänkte på hur flitig han var för att få fina spår, och körde dem gång på gång, men hur ont det ännu gör, så var det nu, bara det klassiska - att gilla läget. Vi kunde ju pimpla i alla fall, och Gulleprinsen fick första nappet, men innan han fick upp fisken gick den loss. Senare fick han upp den första fisken, och han var så stolt över den, med all rätt. Så här såg det ut denna påskhelg.

Stilarna är varierande, men vi njöt trots allt av vädret som ibland skickade fram solen. När vi kommit in, så var det dags för Gullesmulan att klappa om sin bodyguard.

Vi roade oss också med kortspel, och Svarte Petter var favoriten, så han kommer nog fram fler gånger. Ni, som har läst mitt inlägg hit - Glöm inte att vara rädda om varandra! Ta vara på alla fina stunder!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...