Igår drog vi iväg tidigare på det längre spåret, och färden gick på nypistat underlag. Farten låg på topp från början, och jag upplevde samma känsla som jag hade dagen innan. Det där, att jag lagt på ballastklabben på sparken berörde inte Koljo ett dugg. Han börjar nu få en bra kondition märker jag, och troligtvis njuter han av turen, liksom jag.

Dagen innan såg jag detta, men farten var då för hög för att jag skulle kunna stanna och ta en bild. Nu gick det bättre, och jag började undra varför alla dessa kottar inte var öppnade. De låg bara där som om de sade: Ta en bild på oss. Så då gjorde jag det.

Det är ett stort privilegium att kunna färdas i detta vackra vinterlandskap, och en strof ur en psalm kom för mig "Härlig är jorden, härlig är Guds himmel". Så gled det in tankar över alla stackars människor som flyr från krigshärjade länder, inte bara Ukraina. De tycker nog inte att deras jord är härlig. Nu skulle jag vilja dela med mig alla mina upplevelser i "min natur", och kunna ge lindring till dem som behöver det, främst till de flyende skarorna, men också till all personal och dem som berörs av detta krigande. 

Vi fortsatte, och jag stannade till strax innan jag tog nästa bild. Koljo fick några godisar för att få en kick att orka vidare. Då såg jag, liksom på några ställen tidigare, ett blått snitselband på en liten tall. Fast jag åkt denna väg flera gånger så berörs jag starkt av minnena av Smörhalvan. Han satte upp dessa band, så att vi skulle kunna åka samma väg under kommande år. Det var lättare att då kunna göra nya spår när det blev en ny säsong, bara att följa snitslarna. 

Så kom vi ner till älven igen, och nu har isen börjat röra på sig mer, och ger sig sakta iväg. På varje tur njuter jag av se på vattnet, och jag tar ännu en bild, och ännu en bild och ännu en...

Färden gick fort fram till Dammudden, men där måste Koljo kolla in Sjöbladets nyheter. Det var många spår att upptäcka, och det tog ett tag innan det var gjort, så vi kunde åka hemåt, efter en underbar färd utan möten av vare sig människor eller djur.

I dag lyser solen och det hade varit läge för en ny tripp, men tyvärr så måste jag ägna mig åt annat hemmavid. Jag hoppas att det kommer fler vackra dagar. Ta vara på dem, ni som kan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...