Alla inlägg under juli 2018

Av Maj-Britt - 29 juli 2018 23:47

 

Under en dryg vecka kan mycket hända, och så har det varit för mig den senaste tiden. Jag har besökt några ställen där jag och Smörhalvan har varit, och jag har inte varit på dessa platser sedan han lämnade mig. I dag är det åter en milstolpe i mitt liv. Det är precis ett år sedan vi hade begravningsgudstjänst, och det känns smärtsamt att tänka på det.

Bilden ovan visar Gamla kyrkan i Jokkmokk, och den 21 juli var det en aftongudstjänst med underbara orgelvirtuosen Kristina Shtegman. Många gånger har jag och Smörhalvan lyssnat på hennes musik, eftersom vi båda tyckte om den. Hon har ett speciellt sätt att behandla tangenterna på både orgel och piano, som går rätt in i hjärtat på mig. I bakgrunden sitter prästen Bertil Fors i djupa tankar.


Sommartid är också semestertid för många, och i mitt fall så var barn och barnbarn här i omgångar varvade med andra lika kära människor. De har hjälpt mig att köra bort mängder av skräp, och vi har gått igenom flera utrymmen där det fanns saker som hamnade på Återvinningscentralen. En dag var vi och badade i en sjö en bit från byn, och jag gjorde dumheten att följa med. Dit hade jag inte varit sedan 2016, och då var Smörhalvan med.  

En annan dag var vi till det gamla kalkstensbrottet efter vägen mot Flakaberget. Där var det ännu jobbigare att minnas alla gånger vi varit dit. Först då barnen var små, och sedan ensamma med varandra.

 

Nu tickar klockan mot 24.00, och jag hade tänkt skriva färdigt detta inlägg före den tiden, men ni som läser detta får i tanken hålla kvar den 29 juli ännu en liten stund.

Minnena har virvlat omkring mig hela dagen fast jag försökt göra annat. Jag fick en önskan om blåbärsgröt till kommande gäster, och då for jag ut i skogen för att fixa en lämplig mängd bär. På hygget gick det inte alls utan jag fick gå ner mot myrkanten, och där var bären så pass stora att de inte rann ut ur plockaren, så det blir nog gröt i alla fall. Här gick Smörhalvan och jag många gånger och plockade bär och svamp. Ibland ropade han att jag skulle komma och titta om han hittat något som kunde vara ätbart.


Tanken kom att vi kanske hade det för bra tillsammans. Var vi för lyckliga att ha varandra? När jag träffade på honom i Jokkmokk, så kändes det som om jag var en nyförälskad tonåring, och han såg vad jag tänkte. Han skakade småleende på huvudet och brukade säga: Blir du aldrig bättre? Mitt svar var som alltid - NEJ! Det var likadant då han kom hem. Hela huset lystes upp som om solen själv hade klivit över tröskeln. Ofta kände jag mig väldigt förundrad över att han ville ha mig! Han chockade mig totalt den gång då vi var i Gällivare och gick för att lämna in en klocka för reparation, och då bad han mig följa med, fast jag inte gjorde någon nytta med det. När han lämnat klockan bad han expediten att ta fram förlovningsringar! Jag stod som förstenad och han fick fråga mig flera gånger vilken sorts ring jag ville ha! Sedan borde vi ha levt lyckliga i alla våra dagar, men det tog ett hastigt slut - det vet ni som följt min blogg, och jag förstår fortfarande inte varför det hände. Sjukdom - ja visst var det så, men mitt hjärta vägrar att acceptera det. 

Nu är jag så ensam - nej, jag fiskar inte efter medlidande - men det gör ont att se två människor som handlar, som äter middag, som lägger ut bilder om vad de gör, och var de är osv. När jag kom upp till bilen från min blåbärsplockning fick jag se att nu har någon börjat slänga bildäck vid vändplanen! Nu tänker jag inte ta upp det, och inte plasten som ligger längre bort. Det känns som om jag var bildäcket - bara ur funktion - så är jag. Ur funktion när mina sorgsna tankar och kära minnen kommer i mitt huvud. Jag agerar inte vad man kallar normalt - om det nu finns något sådant. Jag avslutar detta inlägg med en bild på det stackars bildäcket. Hur känner det sig nu? Bortkastad och ensam???

 

Av Maj-Britt - 4 juli 2018 16:38

 

I dag är det precis ett år sedan Smörhalvan lämnade oss, och det känns in i hjärterötterna. Jag var ner på kyrkogården och grälade där för mig själv, att varför skulle du ge dig iväg så tidigt i livet? Det är inte första gången som jag går och muttrar och väntar på ett svar som aldrig kommer. Igår kändes det ännu värre. Då tänkte jag nästan hela dagen, att det var den sista dagen som han var hemma hos oss, och på allt vi pratade om, osv. Vi såg bara fram emot till den sjätte juli, då han skulle få börja vägen mot ett friskare liv med hälp av cellgiftsbehandlingen. Vid det här laget, så vet ni, som föler min blogg, att det blev inte så. Smörhalvan fick aldrig en chans att få prova på hur cellgiftet skulle verka i hans kropp. Jag hade bunkrat upp med böcker som jag skulle läsa på sjukhuset medan behandlingarna pågick. Efteråt läste jag böckerna, men några månader senare mindes jag inte vad de handlat om. Mina ögon hade följt radernas bokstäver utan att jag egentligen hade sett dem.


På bilden ovan är vi på hemväg från en tur med båten då vi hade lagt ut näten. Nu blir det aldrig mer en sådan tur för mig då jag kan sitta och se på honom då han körde oss hemåt i kvällens magiska ljus. En bekant, sade till mig  för ett tag sedan, att "du får väl skaffa en ny karl". Hur tror ni det kändes? Smörhalvan var den ende för mig, och så kommer det att förbli. Visst har jag flera goda, manliga vänner, men de är bara vänner, och ingen "ny karl". 

Jag saknar närheten till min käre så mycket så jag inte kan greppa begreppet i mig själv. Tankarna flyger som rädda svalor, och fångar glimtar av minnen som vi delat tillsammans. Ett minne var då vi några gånger besökte resterna av Lancasterbombaren Easy Elsie på myren utanför Porjus. Varje gång märkte vi att det försvunnit delar av planet. Någon, och inte bara en, souvenirjägare hade tagit med sig en bit. Så här såg det ut vid ett av tillfällena då vi gick dit.

 

Nu har jag nått en av milstolparna i saknaden efter Smörhalvan. Ett år har passerat, men jag har nu två datum till att vandra igenom och kan säga, att jag varit med om "sorgeåret". Det första, som ligger närmast, är dagen för hans begravningsgudstjänst, och det andra, då vi sänkte stoftet med hans urna till vila.


Under den här tiden sedan han försvann, så har jag gjort många nya upptäkter, och jag räknar upp några: Det gör ont då jag ser par som handlar, eller går på promenad, eller gör något annat tillsammans. Jag är inte så pigg på aktiviteter längre, då jag vet att jag inte har någon vid min sida som jag kan bolla mina intryck mot. Kyrkobesöken har minskat otroligt mycket, och det beror på att minnena är för svåra att handskas med. Jag ser och hör honom hela tiden, och minns då hans fysiska kropp fanns vid min sida.

Numera köper jag en liten smörask åt gången, liksom en bit ost. En flaska shampo, och en tandkrämstub räcker länge, medan min tandborste står och ser ensam ut i sin mugg ovanför tvättstället. Tvättmaskinen får vila mycket också.

Det här med hjälp är också en historia som tär på mig. Många vänner säger att jag ska ringa om jag behöver hjälp, men det känns som att jag är "nu igen" - om ni förstår vad jag menar. Jag är ju fullt införstådd med att ingen kan släppa allt för att komma rusande till mitt bistånd, men bara att fråga: "kan du" är svårt, och jag har lärt mig, att alla nära och kära har ett eget liv att värna om, och jag måste vänta tills någon kan komma. Jag är inte sådan, att jag kräver omedelbar hjälp av någon, under förutsättning att det inte är någon katastrof på gång. Det får ta den tid det tar.

Ett annat minne är från en sommar då vi var upp på Dundret i Gällivare.I början av vägen såg jag denna skylt!

 

Det ser ut som om man kan träffa på vad som helst upp över berget, men något sådant såg vi aldrig. Jag tror att det var någon form av humor blandad med hastighetsbegränsning.


Med risk för att verka tjatig, men det tar jag, det är att säga, att ni ska vara rädda om varandra, ni som har en partner, eller någon annan kär varelse i er närhet. Ge en kram, och säg "jag älskar dig". Det kostar ingenting, men ger så stor glädje hos mottagaren.



Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards