Morgonsysslorna avklarades fort, fast jag hade lite extra jobb att utföra. Sedan på med ytterkläder och ordentliga skor för en längre promenad. Koljo blev förstås helt vild då han såg min klädsel och snurrade runt i hundgården flera varv innan han sansade sig.

Vi brukar ju gå iväg i skogen, men i dag blev det ut på 45:an för "byarundan". Det skulle jag inte ha gjort för min kompis har inte gått där sedan i vårvinter och då var det sparkföre. Nu hukade han sig ner, och provade ta fart för att få igång sparken (som inte var med) innan jag stoppade honom! Vi ska gå ordentligt, sade jag, och han såg verkligen undrande på mig, men försökte lyda mina order, men det gick si och så. Jag hann i ala fall ta en bild mot byn i höstliga färger, men någon protesterade då jag stannade och tog fram kameran.

När vi kom in på den gamla vägen genom byn blev han lugnare. Det gick väldigt bra, eftersom byn tycktes öde. Jag såg inte till vare sig människor, djur eller bilar. Allt annat på sidan om skulle ändå undersökas. På ett ställe gjorde min kompis ett akutryck åt andra hållet.Jag var inte förberedd utan följde med av bara farten. Tik, tik, tikdofter! Koljo blev som en betongklump då jag försökte få honom därifrån. Han spanade in mot gårdarna som alla tycktes tysta och rofyllda.

Lugnet varade tills vi kom fram till postkuren. Då fick vi höra att ett hundspann var på väg ut på andra sidan 45:an.

Det blev ett ylande från de hundarna och Koljo stämde in, och ville förstås dit, men det ville inte jag. Hem kom vi till slut, och jag var helsvettig. Då höll jag på att ta på mig baddräkten och gå ner till sjön, men jag lyckades bromsa mig själv att låta bli.

Sedan lugnade jag ner mig med pappersarbete innan det var dags för att fixa till middagen. Jag hade tidigare tagit fram en låda kantareller (Tack snälla du som gav mig dem) från frysen, så då stekte jag först en schnitsel och en liten potatis. Sedan blev gräddstuvade kantareller till det andra. Skivad gurka, några salladsblad av egen odling (snart är de slut), melonbitar och persilja samt några lingon fullbordade tallriken. Jag har aldrig tidigare ätit svampstuvning och melon, men det visade sig att de gifte sig perfekt, så den varianten kommer jag att göra fler gånger. På bilden ser det ut att vara mycket, men allt gick bra. Min verkmästare i magen opponerade sig inte alls, och jag känner mig mätt och belåten. Det blev en bra dag trots allt. Jag klarar mig nog till nästa månad...