I almanackan är namnsdagen denna sista novemberdag Anders. Ett gammalt talesätt säger att: Om Anders slaskar, så ska julen braska, och med det menas, att om det regnar och slaskar på Anders-dagen, så ska det bli en kall jul. Vi får väl se om detta stämmer.

Vädret i november har varit ovanligt varmt, och det är ju inte fel. Ja, vi fick några dagar med lite kallare väder, men sedan har det varit behagliga temperaturer. I dag då jag klev upp ur sängvärmen och lämnade kvalstren åt sitt öde, så var det -1,4 grader, men nu i skrivande stund har det stigit till -0,5. Det faller ett täcke av ny snö, och hos oss är det ca fem cm nu.

November har varit en riktig katastrofmånad på flera sätt. Terrordåd i olika varianter på flera håll i världen. Dagligen hör man talas om människor som dödas i vårt land och utomlands. Jag får citera en god vän, som sade, att då hon växte upp, och hörde talas om ett mord som skett, så talade man om detta i ett år och kanske i flera. Nu händer det något varje dag, så man får fundera om det är jag som kommer i vägen för någon galning som bär kniv, skjutvapen eller terroristbälte.

Vad är det som händer egentligen? Går det inte att tala med varandra längre? Måste man döda, och varför? Är det för att få större makt? Den är ingenting värd, och går inte att ta med sig då det är dags att lämna denna existens, eller tror människorna att de är odödliga? Har man glömt: ”Du ska älska din nästa såsom dig själv.” Koranen säger att man inte ska döda, och så sägs det säkert i andra religioner också…

Det finns, och det kommer nya TV-spel  där folk eller figurer dödas, för att sedan stiga upp då spelet börjar om – tror ungdomar att det är så i verkliga livet? Idéerna kommer för att testas, och det eskalerar till tragedier. Ny filmer med våldsamma teman kommer – vi ser bara på alla deckare där flera personer tas av daga. Min fundering är då – om TV-spel och filmer skulle handla om fred, frihet och medmänsklighet – skulle världen då förändras till det bättre? Tänk om alla droger kunde förbjudas över hela världen! Ja, det är en utopi – jag vet… Det är inte som med Triss- att det plötsligt händer…

Sedan har vi andra katastrofer, som nu när Gorm har ställt till bekymmer i södra Sverige. Det är ju dessvärre ingenting vi kan göra åt sådant. Vädret gör som det vill – regn och översvämningar på ett håll och outhärdlig torka på ett annat.

På det personliga planet har det förstås varit mer roliga saker, som besök hos barn och barnbarn och tolkning med hundarna. Det har blivit många vackra pärlor att lägga in i mitt minneshalsband. Brev från mina brevkamrater i Sverige och från övriga världen har också förgyllt min tillvaro. Vyer och andra motiv, som jag fångat med min lilla kamera är även de en positiv sak. Till er som läser detta, vill jag säga: Var rädda om varandra.

Vad kommer nästa månad att bjuda på? Ja, i Bondepraktikan sägs det att vi ska vara uppmärksamma på den 6 december, och vilket väder det är då, eftersom det ska bli samma sorts väder hela månaden. Så vi får börja där. Jag avslutar dagens inlägg med denna bild - en Talgoxe som poserar villigt.

En terrorattack som skakat en hel värld, och så tragisk för offrens anhöriga och vänner. Ännu har jag inte riktigt tagit till mig informationen om händelserna. Det känns som om hjärtat växer till en stor klump, som så småningom brister ut i blodiga tårar. Frågan är alltid: Varför? Vad vinner angriparna på detta? Ett större hat exploderar istället mot dem. Jag undrar om detta hade hänt med deras anhöriga, bror, syster, fru, flickvän, barn, föräldrar och vänner – hade de då stått oberörda och sett på? Det ser ut som om ingen av dessa människor i fasansfulla gestalter har gjort någon konsekvensanalys, om vad som kan hända efteråt?

På Facebook kan man nu stödja Frankrike genom att ändra bild på sig själv, så den franska flaggan lyser igenom den egna profilbilden. Jag har inte valt att göra det, och det är av högst privata skäl som jag inte vill berätta om här. I detta land har jag några vänner, bland annat en brevkamrat som bor strax utanför Paris, och mina tankar går förstås till dem. Jag förstår att de är ännu mer chockade än vad jag är, men livet måste gå vidare. Solen lyste så vackert i dag, men molnen snurrade runt och täckte solskivan då och då, precis som om denna himlakropp inte vill se jordens elände….

Så är vi framme vid Fars Dag. Dagen då fäderna ska få en present av varierande slag. Detta är också en av affärernas stora dagar före julruschen. Varfär ska man egentligen ha dessa dagar för att komma ihåg varandra? Visst går det att tänka på sina nära och kära varje dag utan något speciellt inköp!

Jadå, jag tänker på min far som reste iväg 1992, och svärfar som gjorde samma sak 2011. Grattis ni som finns där i en annan dimension sida vid sida med oss. Jag uppvaktade ju dem med små presenter och tårta på den tiden då de fanns med oss. Men nu har jag börjat se mer krasst på tillvaron, och ordnar till allt i min smak. Visst är det valfritt att göra som man vill - köpa något stort och vräkigt eller bara skriva ett enkelt kort. Barnen ska inte behöva känna ett "måste" bara för att det är fars eller mors dag. Många har kanske bara en förälder kvar i livet i sin närhet, och andra har ingen alls, som det kan vara i dessa flyktingtider. Andra lider i tysthet i hemmen då de kanske blir misshandlade av just fadern. Det är sådana tankar som gör ont i mig.

Men hur det än är, så fira, eller inte fira - det gör ni som ni vill. Ha en fin söndag alla!