Alla inlägg under februari 2016

Av Maj-Britt - 7 februari 2016 19:32

Under denna marknad har vi verkligen tagit det lugnt, och inte rusat omkring för att hinna med allt. Det är en stor tur, att Facebook existerar, eftersom man där kan se bilder, och läsa kommentarer över vad som hänt på de olika platserna. Vi var exempelvis inte och tittade på den historiska marknaden. Däremot var vi nästan på invigningen av denna. Nästan skriver jag, och det beror på att vi var på en gudstjänst med historiskt tema på söndag eftermiddag den 31 januari. Det var mycket intressant att följa prästens ord med de gamla vändningarna, och vi kunde även läsa dem själva på de förtryckta bladen. Dalvadiskören lyfte stämningen, så vi njöt verkligen. För att återgå till ”nästan”, så beror det på att det anordnades fackeltåg efteråt, som skulle gå till Hembygdsgården, men det lämnade vi därhän.


Onsdag kväll – då var vi bortbjudna på middag hos vännen Rolle. Härligt att få sätta sig vid dukat ord, äta gott, och umgås med goda vänner. Det hade kommit upp tre personer från Stockholm, och det var ett kärt återseende. Koljo var med oss, då de hade önskemål om att få se hur han såg ut nu. I somras var han ju bara ett litet runt knyte.

 

Torsdag den 4:e började så den vintermarknad som nu har existerat i 411 år. Vi började då med ett besök i Vattenfalls tält, där vi tittade på utställningen, och deltog i en tipspromenad. Vinner vi något är det ju kul, men om inte, så gör det ingenting. Liksom förra året, så fanns där en massör som erbjöd gratis energimassage, och det provade jag på förstås. Det var skönt att bli knådad på ryggen, upp mot nacken och vidare på armarna. Jag höll nästan på att somna..

 

Försäljningen på Kajtumgården lockade till ett besök. Det var i stort sett liknande utbud som föregående år. Vidare var där en matmässa, så vi gick och provsmakade en hel del goda produkter. Särskilt ostarna och marmeladerna var enormt goda, och så förstås torrkött och renkorv. Visserligen har jag sådant hemma, men det är alltid gott att smaka på vad andra har tillverkat.

   

 

Ett kort svep genom marknadsplatsen tog oss till Församlingshemmet där svägerskan med barn och barnbarn skulle finnas. De är tre generationer som slöjdar och där kan man med lugnt samvete säga, att det är kvalitet. Allt görs från grunden och för hand. Behandlingen av renhudarna, tenndragning och så sömnad. Ett av barnbarnen är också duktig på att måla tavlor. Fantastiska motiv av vackra renar i olika miljöer växer fram under hennes penslar.

I ett annat rum fanns det också fina fotografiska tavlor. Härliga sommarnätter vid vatten fick mig att för ett ögonblick längta till den varmare årstiden. Vidare presenterade en god vän många fina stickade objekt. Försäljare där, var hennes man, då hon själv var ute och kollade på marknadsområdet.


Då vi kom ut, så gick vi ner till sjön Talvatis, där vännen Rolle körde hundspann tillsammans med Stockholmarna. Från Luleå hade han också fått påhälsning av en annan draghundsförare, så det var trevligt att träffa honom då vi ofta hört talas om denne man, men vi hade aldrig träffat honom. (Har trixat lite med ljuset)

 

En kvinna var så passionerad över detta,med slädhundar, så hon sade, att hon skulle börja köra draghund i sitt nästa liv. Vi tyckte, att hon kunde starta med den verksamheten redan nu, då hon fortfarande är ung. Hennes blickar förlorade sig långt ut i fjärran rymder….

 

När vi gick därifrån, så gick vi genom marknadsområdet igen, och stannade till hos bekanta knallar och pratade med dem. Jag tog några bilder här och där. Här finns det mesta, som kan göra att kylan inte känns så mycket...

     

På väg mot bilen såg jag motiv som inte var direkt bundna till marknaden.

Kyrktornen beslystes av eftermiddagssolen.

 

Det är väldigt sällan som vi numera ser en polisbil i Jokkmokk, så jag passade på att ta en bild...

Röken från värmeverket, samt träden bakom husen fick också ett stänk av sol...

   

Fredag – då stannade vi hemma för andra aktiviteter.


Samernas nationaldag öppnade med 27 minusgrader, så Smörhalvan fick skjutsa upp mig till Jokkmokk, och hämta mig efter att jag hade varit med om att lyssna och fotografera ”Ring så spelar vi” som sändes från Jokkmokk, och från Folkets Hus.

Först fick vi som kom tidigare, ca 100 personer, en annorlunda frukost, som en av turisterna sade. Det var renklämma, kaffeost, torrköttbitar, samt kok-kaffe, thé eller saft.

Sedan började det. Lisa Syrén berättade att Anton Yngvesson, publikredaktören, hade deltagit i gårdagens renrace och vunnit tävlingen. Lisa hade också varit med, men hon tog sig inte vidare till finalheatet. På frågan hur Anton egentligen gjorde, så sade han, att han hade lagt sig ner på släden, hållit i tömmarna och blundat. När ekipaget stannat så var han i mål, och hade tur och vann.

 

Men, då det blev aktuellt med en skotertur, så var det Lisa som var chefen. Det hade gått fort, sade Anton, och Lisa tyckte att det kändes som att flyga fram över isen.

Jag fick också försöka lära honom några samiska ord, och det gick si så där. Inte så lätt för en som kommer söderifrån, eftersom det i samiska språket finns tre stora dialekter, och ytterligare varianter inom dessa. Dessutom klassas sydsamiska som ett av världens svåraste språk, och jag säger: Vilken tur du var i Jokkmokk, och träffade på mig som talar Lulesamiska, inte så svårt, eller hur?

Många gäster fick komma upp på scenen och få en fråga, som de klarade med hjälp av publiken (då det behövdes).


Kommunchefen Anders Nygårds berättade om kommunen och marknaden. Jokkmokks kommun är lika stor som Skåne, Blekinge och Halland tillsammans eller så kan man säga att Blekinge x 6 samt lite till ryms inom kommunens gränser.

 

Marknadsgeneralen Birgitta Nilsson berättade hur det gick att pussla ihop alla bitar inför och under marknadsdagarna.

 

Per-Olov Lindroth jobbar som chef för Destination Jokkmokk, och då man besöker denna institution, kan man få reda på, vad man kan göra i kommunen, resmål, boende och övrigt friluftsliv liksom allt annat.

 

På slutet kom det upp två vackra kvinnor. Den ena heter Tanja Nordfjell och spelar gitarr, sjunger och jojkar till den egna musiken (vi fick höra ett smakprov- kan man säga så om musik förresten?), och den andra är vår duktiga Katarina Spik Skum som jobbat sig fram till att bli Master inom Duodji (=sameslöjd).

 

Efter detta evenemang for vi hem till Per Kuhmunen och hans familj. Där fick jag fotografera påselningen av renarna, iordningsställande av rajdens mänskliga deltagare, klädsel och här ser ni en sekvens för att få skorna att sitta bra.

     

Mor Dagny fixar så att skorna sitter perfekt.  

Familjen hade några hundvalpar, tre veckor gamla, och den ena är en kinesisk nakenhund, och den andra en Shetland Sheepdog. Oemotståndligt söta.

   

Lite posering....

 

Då är vi igång. per tar kommandot över rajden...

             

Vi följde rajden runt hela marknadsområdet tills vi kom tillbaka till utgångspunkten.  

Jag fotograferade några av renarnas ögon och zoomade in dem. Så här blev det.

     

Då vi kom till slutstationen var det en mycket korpulent herre som ville fotografera hela familjen Kuhmunen, men innan han fick motivet som han ville ha det, så hann han med att ösa ur sig en hel hög med invektiv – inte lämpligt att skriva här, till de personer som han tyckte var i vägen. Om jag hade varit som familjen Kuhmunen, så hade jag inte ställt upp för någon bild efter all denna kalldusch som mannen levererade till betraktarna.

   

Nåväl, jag fångade ett helt annat motiv på sidan om den övriga fotograferingen. Jag fick se en förtjusande liten tjej som fick mig att glömma alla hårda ord, och så tog jag fram min kamera…

 


Det blev ytterligare ett besök på Församlingshemmet, och den här gången hade jag tur, och träffade på min kära svägerska och hon såg ut att må bra, vilket gladde mig mycket. Hon har betytt väldigt mycket för mig långt tillbaka från tonåren och till dags dato.


Eftersom det inte var långt till Rolle och slädhundarna, så gick vi dit och pratade med förarna ett tag. Som vanligt var Stockholmarna begeistrade. Kvinna i gänget var fortfarande ivrig på att köra hundspannet, så jag börja tro, att vi får en ny invånare i byn så småningom.

           

Även denna dag gick vi igenom marknadsområdet på väg till bilen, och stannade till för att prata med knallarna och ta en och annan bild. Vad tror ni dessa människor tittar på? Ja, renrajden lockar stora skaror som tittar och känner på renarna, samt pratar med Per och hans familj.

 

           

Barnen hade fått ett eget lekland att roa sig på och i, och det gjorde de. Bra initativ!


     

Kaffeosten är alltid populär, och kan mycket väl användas i thé också.

 

Jokkmokkskorvens populära produkter fanns här, och jag vet inte hur många pris de har kammat hem. Det märks på köerna.

 

Vackra ljusstakar av renhorn.

 


Motiv finns numera på det mesta, och på T-shirts och tröjor har de funnits länge.

 

Det här är min ballomg, bara min.

 

Marknadsfolket har sina egna klädstilar....

   

Information om ni får något sjukt djur eller behöver råd om något annat.

 

Oj, så många ballonger!

 

Klockbatterier, armband eller annat glitter...

 

Den här lille gynnaren kunde jag inte motstå...

 


Tack för att ni följde med även i år på vår något kortare marknadsvandring, och nu avslutar jag med Per Kuhmunen på väg med rajden.


 


ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se