I dag är den dag, inte långt före jul, som affärerna jublar över. Kassaköerna har varit långa när presenterna har inhandlats. Fars Dag-jaha! Då måste jag/vi köpa något extra. Så går säkert många iväg för diverse inköp.

Ja, det är ju upp till var och en, att göra som den vill, och så gjorde även jag förr - då jag hade någon att fira, men det jag handlade var oftast ingredienser till tårtor, som var uppskattade, och som vi snaskade på efter överlämnandet.

Det här är en - arkivbild från 2013.

Ser nu många år senare, att rosorna på vänsterkanten inte var symmetriska, men tårtan slank ner ändå. Denna var till Smörhalvan, som älskade tårtor, och i synnerhet de med marsipan.

Tankarna vandrar vidare till min far och till min svärfar. Nu är alla i Regnbågslandet, och jag vet inte om de som finns där nu känner av mina käraste Grattishälsningar och Grattiskramar.

I dag tänker jag också på de fantasiska människor som jag lärt känna genom åren, och eftersom det är fars Dag, så går minnenas väg till de män som jag har lärt känna mer eller mindre. En av dem var ett barnbarns farfar, som älskade henne högt, och jag tänker att nu, om han funnits med oss, skulle ha varit stolt över hennes framsteg.

De män, som också når fram hos mig, är mina mågar. Duktiga och kloka, som fostrar sina barn att inte bara sitta med en telefon i handen hela dagen.

Släktingar och goda vänner som alltid ställer upp för mig vad det än kan vara, och före detta jaktkamrater som vandrat vidare, och de som finns kvar - ja- alla når jag i mitt kalejdoskop av minnen. Hur som helst får ni de varmaste Grattiskramarna av mig. Men en viktig sak, att komma ihåg - det är alla kvinnor som fostrat dessa män från födelsen och vidare i livet. Många av dem har nu möts i en annan existens som jag kallar för Regnbågslandet. Ni som läser detta vill jag ännu en gång säga. att ni ska vara rädda om varandra, och kom ihåg, att det är inte mängden av presenter som betyder mest. Nej, det är omtanken om era nära oh kära.