Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag?

Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, och då handlar det som ofta hos Smörhalvan. Då blev det alltid en eller flera tårtor på samma dag. Dagen delades också med svärfar då han fanns med oss. Min egen far har varit i Regnbågslandet i många år, men likväl vandrar mina tankar i hans fotspår. Hans liv var slitsamt från barndomen och vidare uppåt i åren. Jag ser honom då han stod med "bågasågen" i skogarna runt Saltoluokta där vi bodde i elva år. Han jobbade som vaktmästare åt STF, och turisthotellet skulle ju förses med ved, liksom till oss själva, så ni kan bara tänka er hur lång tid det tog. Varje vinter samma sak. Han jagade också småvilt, och skinnen såldes på Jokkmokks vintermarknad. Det var spännande för mig, att få följa med när fällorna skulle vittjas. Fisket var en annan födokälla. Jag fick lära mig hur man lägger nät under isen, och sådant sitter kvar hos mig. Om sommaren var det förstås nät som skulle i sjön, men mest handlade det om transport av livsmedel som kom med turistbåten. Då hade han en hjälpvaktmästare till hands. Personal och turister skule också tas om hand. Bakom honom fanns min mor, som ofta hjälpte till med alla sysslor där det underlättades om man var två. Jag tackar dem ur djupet av mitt hjärta för all den kunskap jag fick, bland annat med ved och fiske. Jag är ändå glad över, att jag besökte min far nästan varje dag då han bodde på äldreboendet intill slutet. Kan inte förstå dem som inte bryr sig om sin far, och inte ens ids besöka honom. Hemtjänsten eller annan sjukvårdspersonal ska tydligen ersätta barnen. En gång sade jag till en av personalen, att jag hade dåligt samvete när jag inte var dit varje dag. Då sade hon, att jag gjorde det bra som kom flera gånger i veckan. "Det finns de som inte ens ringer och frågar hur ens far eller mor mår, och ids inte att komma och titta till dem".

Jag minns att svärfar var mäkta förvånad över att jag kunde ro en båt och vara med att lägga nät. I minnet dök en oktoberdag upp, då snön föll och han var tveksam över att lägga nät en sådan dag. Jag insisterade, och vi gjorde det. Morgonen efter hade snöfallet upphört - det kom inte så mycket, så det var ju bra. Vi fick massor av fisk på några nät, så då vann jag poäng hos honom, men det var också sista gången den säsongen.

Notdragningen var speciell. Inte som jag lärt mig, men allt går ju bara man vet hur, så det var intressant att följa det hela. Svärfar var mycket snickarkunnig, och jag brukade fundera över hur det skulle ha sett ut om han och min far hade jobbat tillsammans med byggandet av bodar med mera. 

Det är konstigt med hur någon styr våra liv. Båda dessa män och så Smörhalvan. Alla blev krassliga mot slutet av sin stund här på jorden. Jag frågar mig ofta - utan att få svar - varför alla krämpor skall komma då människan blir äldre.

Några rader om min käre Smörhalva har jag sparat till sist. Han fick ju vara med om mycket, fast han inte hann uppnå samma ålder som sin och min far. Då kommer en fundering - igen. Varför kan inte folk vara snälla mot varandra? Nåväl, jag tänker tillbaka till en underbar Fars Dag, då det var lika lite snö då, som det är i dag. Efter frukost for vi med hundarna till skogen och njöt av novemberluften. Vi satte oss ner, gjorde upp en eld - som vi oftast gjorde då vi var ute  i skog och mark. Där och då, blev det en härlig Fars Dagslunch som vi njöt av tillsammans. En grå himmel som blev blå och en solglimt som förgyllde stunden.

Vi brukade också fiska, både med nät och med kast-eller metspön. Minnet berättar om en gång då barnbarnet Hjärtegrynet var liten tös och skule fiska hon också. Smörhalvan fick en stor gädda som plaskade omkring i båten och skrämde den lilla tösen. Jag hann ta fast i hennes jacka innan hon tanklöst skulle hoppa överbord!

Konstigare minnen kryper fram. En gång skulle Smörhalvan byta tändstift i en bil medan jag skulle diska efter maten. Av någon anledning så suckade jag över den besvrliga disken, så då sade Smörhalvan; Jag diskar om du byter tändstift! Så gjorde vi, och det gick bra, eftersom han tidigare hade visat hur man gör. 

Samma år som han gick över till Regnbågslandet, så skulle en vän hjälpa mig att såga några grova vedklabbar. Motorsågen blev slö efter ett tag och vännen muttrade över att det gick så sakta att komma igenom klabbarna. Ta hit sågen, sade jag. Jag ska fila den! DU! sade han, och såg väldigt förvånad ut. Efteråt fick jag beröm av honom. Det hade han aldrig trott, sade han, men med tanke på Smörhalvan, så borde han han förstått, att jag hade haft en bra lärare.

Så Grattis på Fars Dag till min far, min svärfar och Smörhalvan. Grattis också till sonen och mågarna för att de finns i min värld. Alla med sina kunskaper.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Ibland bir det så att minnen trasslar till det, och går in i varandra på ett förunderligt sätt. Igår, till exempel, så skrev jag om min mors födelsedag, och då svepte barndomens minnen runt mig. Koljo var så klart med i minnets pärlhalsband.Bilden är...