Jag tog en paus mellan kåldolmstillverkning och saftkokeri, och nu väntar jag på att saften ska sjunka ner, så jag kan tappa upp den på flaskor.

Då slog jag igång datorn och tittade runt på Facebook och lite annat, när något hände. Jag tog det som ett tecken från Smörhalvan. Utan att jag hade letat så poppade Bette Midler upp med en av våra favoritlåtar, och jag lyssnade förstås med tårarna rinnande. Den heter "The wind beneath my wings", och Bette sjunger bland andra ord detta: Did you ever know that you´re my hero, and everything I wish I could be? I can fly higher than an eagle, cause you are the wind beneath my wings".

Så var det. Smörhalvan var min hjälte, och när vi var tillsammans kände jag att jag var nära att lyfta och flyga som örnen, för att han var min vind under mina vingar. Han smålog alltid då jag sjöng detta för honom, och jag minns det så väl. Nu har jag ingen vind som kan lyfta mig som örnen, ingen vind som sveper mig i kärleksrus, och så kommer det trista: Aldrig mer....