Jag blir så trött på alla dessa rekommendationer och restriktioner som väller in över oss, och på något sätt känner jag, att nu orkar jag inte höra mer. I dag fick vi via radion veta det senaste om Corona och Covid-19, samt hur vi ska bete oss i fortsättningen! Vadå? Vi på landsbygden här i norra Sverige och ni andra i liknande situationer söderut i landet, är nog lika försiktiga var vi än bor. För min del, så har jag inskränkt mitt handlande och besöker affär eller apotek var fjortonde dag. Då med munskydd och vinylhandskar som jag hållit på att sätta på mig i flera veckor, innan något affärsbesök, och jag ser till att avstånden till andra jag möter inne och ute är korrekta. I torsdags var jag in till Jokkmokk för nödvändiga åtgärder för min fortsatta existens, men nu har jag bunkrat upp så att jag kan klara mig en hel månad.

Och så får vi höra om dessa "R". Jag, och de flesta personer jag känner i min omgivning vistas ute väldigt mycket. Vi promenerar, åker skidor, skoter, eller som jag, tolkar efter en hund, och någon har flera. Vi ser på renar, älgar, rådjur, samt andra smådjur på tassar eller med vingar. På bilden ser ni en eldplats som vi har längre bort vid sjön, och liknande finns här och där. Smörhalvan hade nog förutsett detta behov redan för fyra år sedan innan han gick över Regnbågsbron. De behöver bara skottas fram, så kan vi sitta lika isolerade som om vi var på en annan planet, och på den är vi ju egentligen här i byn.

Dessa "R"  som vi får höra om dagligen gör mig också väldigt undrande. Är det inte bara att slopa alla "bör" , utan slå till och stäng Sverige, utom de viktigaste institutionerna. Det har funnits och kommer alltid att finnas de som försöker smyga in eller ut genom något kryphål i lagarna. "jag måste" eller "jag var tvungen att göra si eller så" - det får vi höra och ska vara förlåtande till alla dessa överlöpare, eller vad de ska kallas. Nej, nu är det nog! Jag efterlyser ryggraden hos regerigens ledamöter. Men de har väl ingen, så det är därför det ser ut som det gör nu.

Avslutningsvis vill jag säga, att det aldrig sägs något positivt om oss som lever efter, och försöker följa dessa "R". Vi är den bortglömda lilla samlingen. Jag fikar inte efter stora rosenfång, men något erkännande ord hade inte varit fel.