Direktlänk till inlägg 28 april 2015

Morgontankar

Av Maj-Britt - 28 april 2015 06:53


En ny morgon gryr med strålande solsken i öster. Det ser ut som om solen ber om ursäkt för snöfallet igår, så i dag ska hon reparera skadan med att värma bort det vita täcket. Natten har varit kall med sju minusgrader, och hade inte snön kommit igår, så hade jag och Svansen varit ute på tolktur i dag. Vid morgonrastningen såg han ut att vara beredd, vilket inte jag var. Den ensamma svanen flög över oss mot den öppna strömfåran längre bort mot stora järnvägsbron, och då jag riktade mina blickar mot marken, så syntes där spår efter nattens gäster - räv och ekorre.


Så kommer funderingarna om vad jag ska ägna mig åt denna dag. Jag har alldeles för mycket att göra, och det är svårt att fokusera på vad som är riktigt akut. Varför blir det så, och varför säger människor, att de ingenting har att göra? I skrivande stund blir det i alla fall, för min del att fortsätta med skrivandet – besvara tre brev.


Tankarna – de hinner överallt på microsekunder. Nu flyger de in i skogen där jag älskar att vara. Bara att gå där, och sätta mig ner när lusten faller på, och känna naturens skönhet omsluta mig. Det är som om mina oro-måsten dämpas en aning. Kommande gräsklippning, bärplockning, nätfiske och så älgjakten. Visst! Jag har fler måste-objekt här i huset, och ibland önskar jag att jag bara kunde säga, att jag inget har att göra. Fåglarna spelar upp sina arior, som en hyllning till den kommande våren. De bryr sig inte om, att det ännu ligger snö i markerna – de bara är.


De lyckliga stunderna med mina fyrbenta vänner finns också där – de som redan gått över regnbågsbron. Jag minns ännu hur de doftade, och hur det kändes att krama om dem, och alla andra stunder, som har gett mig de underbaraste minnespärlor. Nu tänker säkert någon som just läser detta – men barnen då?


Ja, men det är ju självklart att tankarna flyger med alla vindar till alla roliga episoder med dem – och även de ledsamma – då mamma fanns där för att trösta. Nu är det barnbarnen, som bjuder på härliga upplevelser att plocka fram. Då man tänker tillbaka till förgångna ögonblick, så är det de ljusaste och vackraste som kommer fram.


De kära, som också vandrat över regnbågsbron finns där någonstans. Varje dag gör jag något eller ser någon sak som får mig att tänka främst på mina föräldrar och svärföräldrar. Min kära saknade väninna, som varit borta från denna existens i drygt elva år nu, får ofta mina tankar. ”Det ska jag berätta”, men jag kan ju inte ta telefonen som förr, utan nu blir det på andra vingar som mitt berättande når fram.


Katastrofernas och krigens människor får också sin plats. De som drabbas på ett eller annat sätt, och jag har väldigt svårt att förstå att ett lands ledare dödar sina egna invånare för maktens skull. De kan ju inte ta med sig den då det är dags att resa till okänt land. Vore det inte bättre att bli en älskad landsfader som ser om sina undersåtar och hjälper dem där det behövs?


Sist i detta inlägg, ska jag beröra dem som jag då och då nämner – speciellt vid vackra upplevelser. Det är de sjuka, som inte kan eller orkar ta sig ut, de gamla, som lämnas på någon institution och väntar på besök som aldrig kommer, den underbemannade personalen i barn – och äldreomsorgen samt på sjukhus, de fängslade bakom galler, de fantastiska människor som är till för att hjälpa andra och som vi sällan tänker. Alla dem virvlar förbi i min blixtrande tankevärld, men vad som är viktigast – de finns där!

En arkivbild får avsluta mina funderingar.  

   

 
ANNONS
 
Carina

Carina

28 april 2015 20:14

Hej ! Jag fastnar för ditt inlägg när jag loggar in sedan när jag öppnar din sida och börjar läsa så förstår jag varför. En norrländsk bloggare och då piggnar jag till, nickar igenkännande och tänker... henne vill jag nog se mer av. Länkar gärna dig och hoppas att det är ok ? Hälsningar från Kiruna

http://carinaelisabetjohansson.bloggplatsen.se

Maj-Britt

28 april 2015 22:18

Carina! Det är okej att du länkar. Roligt att någon som läser bryr sig om att svara. Jag får ibland höra att någon läst inläggen, men ingen kommentar finns - så tack/ Maj-Britt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maj-Britt - Måndag 13 maj 14:52


  Den här bilden tog jag i maj månad år 2016. Det var det gången som Smörhalvan började sitt jobb i kyrkans tjänst i Jokkmokks Församling i samma månad. När jag visade honom denna bild så frågade han vad den egentligen betydde. Vi såg båda två att...

Av Maj-Britt - Tisdag 30 april 10:18


  En vän skrev tidigare på Facebook om många fina minnen av en vän som nyss gått över regnbågsbron, och precis så kände jag det då jag åkte buss till Luleå för ett snabbt ärende igår. Jag tittade ut då och då, och kom ihåg vad Smörhalvan sagt om a...

Av Maj-Britt - Lördag 13 april 10:32

  I dag for jag ut tidigare eftersom det inte hade varit minusgrader under natten, men det hade ändå stabiliserat skoterspåret. Min kompis var inte riktigt i form efter gårdagens tur i solen, men hur det var så kom vi iväg, och ingen annan syntes ...

Av Maj-Britt - Fredag 29 mars 22:00


  Stegen, en äldre bild från mitt arkiv, som jag kallat "Stairway to heaven" - en sådan önskar jag i dag att det fanns, så man kunde gå dit på ett besök. För 54 år sedan just denna dag, föddes mitt första barn, en dotter, som reste iväg ett par må...

Av Maj-Britt - Måndag 18 mars 12:42


  Den här bilden visar en sekvens när man åker längs med Appoälven. Smörhalvan gjorde det här skoterspåret som jag använde flitigt. Nu finns det inte mer, och något nytt blir knappast gjort just där.   Jag ser många, många bilder på Faebook, o...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se