Igår var det sol hela dagen, och då fick jag flera arbets- och nöjesryck. Först lite korsord, men efter frukosten gick jag ner i källaren för att ladda tvättmaskinen, och när den gjort sitt ett par gånger, så hängde jag ut kläderna. Solen och en svag vind hjälpte till att torka årets första utehäng. Det doftade underbart när jag tog in allt. Mellan varven skalade och skivade jag äpplen, och de fick torka på plåtar i ugnen, Sedan var det som vanligt med bland annat påfyllning av frön till fåglarna och övriga hushållssysslor.

På eftermiddagen lyssnade jag på radions lokala väderprognos, som berättade om snö och regn kommande dag ( i dag). Jag tog bilen och kameran och hämtade posten. Dagen före hade jag sett spännande snöformationer, och så var det också. Det är fantastiskt hur naturen kan fxa till det.

Så körde jag vidare och stannade på den gamla landsvägsbron, och därifrån ser man Inlandsbanans brospann över Appoälven. Nu börjar det likna vår där också. Små vakar har öppnats och det porlade så härligt.

Det tar nog inte lång tid förrän strömfåran har öppnats helt. Åt andra hållet, uppströms, var det fortfarande snö och is.

När jag kom hem, så selade jag på min trogne dragare och vi for iväg efter spåret, som nu hade hårdnat sedan vi var ute förra gången. Koljo var så ivrig, så han sprang glatt en lång bit innan han saktade ner för en minipaus. Sedan var det samma fart igen, och jag njöt av denna tur. Tror också att Koljo gillade detta. En mycket svag sydvästvid svalkade oss, och förlängde njutningen. Vi stannade till en stund vid Dammudden, och där hade bänkarna vid eldplatsen töat fram ännu mer. Månen hade tagit försiktiga kliv och visade sig för oss, då jag riktade kameran åt andra hållet. 

Koljo fick som vanligt några godisbitar, som han snabbt åt upp, och tänkte sig vidare efter spåret, men istället vände jag hela ekipaget. När jag fick se detta blev jag verkligen förtjust över vyn som öppnade sig.

Solen hade gått ner, och lämnade detta fina visitkort efter sig. Det var så härligt just denna stund, och jag hann knappt med att ta bilden förrän Koljo ville iväg. Ögonblicken kommer och går, och det tog inte lång stund förrän färgerna bleknat. Här har Koljo fått vittring på något, men det var inte så allvarligt för han fortsatte springa i samma fart som tidigare när jag tagit nästa bild. Vinden hade ökat en aning, så vi fick medvind på hemfärden.

Hemfärden gick utan problem, och vi var hemma igen kl.19.10, efter en fantastiskt, underbar tur.

I dag, då jag var ut med Koljo för den första morgonkissningen fick jag se en oväntad vårgäst. En koltrast! Naturligtvis var kamera och telefon inomhus, men nu ska jag försöka se om jag kan föreviga den senare.

Ha en fin lördag, ni som läser detta, och var rädda om varandra.