Igår jobbade jag åt andra, och det gick så bra att jag var nöjd med mig själv. I dag har jag bara jobbat åt mig själv. Först laddade jag tvättmaskinen och sedan hängde jag ut tvätten till torkning. eftersom termometern visade fem plusgrader, och så blåste det ganska bra, Någon gång mot eftermiddagen var allt torrt. Underbart!

Nå, men färdig - vad var det? Ja, jag körde lass på lass med skottkärran och kastade in ved i pannrummet. Tappade räkningen efter tolv lass, men allt som allt var det drygt fyra kubik som jag skickade in. Jag travade upp veden snyggt intill de befintliga travarna - utom de sista fem lassen. Men nu är allt inne, och jag kan se med tillförsikt mot kommande kalla dagar. Det var det jag menade med "Färdig". På slutet spelade himlen upp de vackraste färger, och jag hann med att ta några bilder. En ser ni i början av inlägget.

Konstiga människsr - ja, då syftar jag på mänskliga beteenden. Efter att Smörhalvan lämnat mig, så dök det upp hjälpsamma personer av och till, och undrade om jag behövde hjälp med något. Jag är fortfarande ensam, men ingen bryr sig längre, att komma hit eller att ringa och fråga. Sedan känns det inte roligt att kontakta någon med "bara" vardagssysslor. Det finns hur mycket som helst jag skulle behöva någon annan till, och jag går och muttrar med adress till Smörhalvan, att varför, varför for du iväg? Visserligen får jag ju hjälp av barnen, men dels bor de inte här i byn, och dels vill jag inte alltid be dem om hjälp. De har ju sina liv, sina arbeten och andra bekymmer, som de får ta hänsyn till. Sonen är ju guld värd, och den stackaren får ofta rycka in akut då jag har problem som jag inte alls kan åtgärda, och det beror ju på att han bor närmast mig- i Vuollerim. Nu ska ni, som läser detta, inte komma rusande eller ringa så telefonen står och hoppar, för jag skriver inte detta för att be om hjälp, utan jag bara konstaterar att det inte är lätt att vara kvinna. En av mina grannar har gett mig ett bra talesätt: "Kan själv", så det får jag försöka med då och då. Men var rädda om varandra medan ni är två!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...