Alla inlägg den 25 december 2019

Av Maj-Britt - 25 december 2019 11:15

 

God Jul, det är ju så man säger då man träffar på folk i verkligheten och i sociala medier, men hur många menar det egentligen? "Nu har jag i alla fall sagt det". 

I mitt hjärta känns det inte som en God Jul, eftersom det är den tredje julen utan Smörhalvan. Det här året hade jag inte tänkt sätta upp en granen inomhus, men Smörhalvan tyckte att jag skulle göra det ändå, så blev det så. I år var det hans stjärna från hans barndoms jular som pryder min gran. Jag har också en, och vi brukade växla dem i tur och ordning vartannat år. Det var kanske därför som han ville att jag skulle ta upp och klä granen dagen före julafton. Han har tydligen accepterat att den är av plast och har ledljus som styrs av en batteridosa, så jag behöver inte snava över någon sladd, då jag ska vattna blommorna.


Julafton - så kom den dagen, en tisdag,  och jag löste korsord och gjorde nya kuvert som går till mina brevkamrater. Jag hittade en bunt med tidningssidor och reklambroschyrer som jag gjort i ordning tidigare, så nu blev det tillverkning. Sedan selade jag på en överlycklig hund för en tolktur. Det gick inte så bra - spåret verkade nygjort och var ganska löst så vi vände om hem igen. Jag fyllde på fröautomaterna till fåglarna, och så fick jag en idé. Fram med snöslungan och körde bort snöhögarna som samlats bakom bilarna, och jag blev klar strax före Kalle Anka. Då steg minnena fram igen från tidigare år med en älskad make, barn, barnbarn och alla djur som passerat under vårt liv tillsammans, och jag tänkte att vi är som snöflingorna. Vi kommer, faller till jorden och försvinner efter en kortare eller längre tid.


Barnen - ja, men visst. Jag hade ett kort besök av yngsta dottern Gullhöna med familj, men tyvärr för mig, men lyckligtvis för Region Norrbotten, så jobbar hon som sjuksköterska, och skulle ut dagen före julafton. Man kan tycka att det var ett alltför kort besök, men jag resonerar som så, att det är bättre med ett kort, än inget alls. Det var väldigt intensivt den tid de var här och vi hann med mycket. Dessutom har jag träffat dem flera gånger under året då jag varit ner till Luleå, så det var okej för min del. Några dagar senare inväntar jag Gullfia med sitt gäng. Bell kom ju en gång med en bra uppfinning, så vi hörs av ofta genom denna manick. Sonen har väl det tyngsta lasset att dra då han bor närmast mig. Där är det (Bell igen) telefonen, som jag anlitar då jag behöver hjälp av något slag, och han kommer - kanske inte på en gång, men jag vet att det inträffar. Han har ju sina jobb, och de styr hans resor hit.


Julaftonen är också en smärtsam påminnelse om min lillebror, som låg på sin dödsbädd i cancer, just denna tid. Jag satt hos honom förra året, och vi hann prata en hel del, och så sov han mellan varven. Det var verkligen gamla och hemliga saker som vi dryftade, och det kändes skönt att han kunde öppna sig för mig där och då. Jag märkte då till min stora sorg, att han mer och mer hade övergett sina samiska rötter, och föredrog de "svenska värderingarna". Nu efteråt har jag tänkt, att han kanske glömde det samiska eller så blev han starkt påverkad av andra vänner....


Juldagen, i dag. Lyssnade på julottan i radion, och tänkte på tidigare år då Smörhalvan fanns. Då brukade vi åka in till Jokkmokks Kyrka, men nu kände jag inget behov av det. Sedan gick jag ner för att ta upp måndagens tvätt som torkat färdigt i källarens torkrum, och då fortsatte jag naturligtvis med att lägga plagg för plagg på sina platser. Jag upptäckte då att det var överfullt i lådan där jag har mina sockar, så det blev ett raskt beslut, att gå igenom den. Där var det många ensamma, som jag lade åt sidan. Perfekt vid behov för dammtorkning. Där fanns också en hel del bälten som jag vecklade upp, kollade längd och deras kondition. Längst in låg ett hoprullat, svart bälte. Då kom tårarna igen. Det var detta bälte som jag köpte en gång för våra motorcykelturer. Det var långt och räckte runt oss båda. Praktiskt, eftersom Smörhalvan då kunde märka om jag höll på att somna under våra färder. Då saktade han in, så jag vaknade och vi kunde fortsätta. Jag blev för det mesta sömnig då det gått några mil, men bältet hjälpte mig verkligen att inte ramla av. I tanken kom doften av skinnstället, känslan av motorcykelsadeln och naturligtvis närvaron av Smörhalvan till mig...


Jag fortsatte genomgången av andra lådor i garderoben, och rensade ut gamla underkläder, som jag slutat använda för länge sedan. Hade tänkt att köpa någon ny BH, men det släppte jag direkt. Tror att jag klarar mig resten av livet med dem jag har - en del var knappt använda.


Mellan alla aktiviteter har jag förstås ätit, lite av det som kallas julmat, men fördelen av att vara ensam är ju det, att jag behöver inte plocka fram allt till varje måltid, utan bara just det som jag är sugen på vid varje tillfälle. Sill, är ju en stor favorit och jag har lagt in flera burkar, vars innehåll jag frossar i. Jag har inget problem av att vara ensam, eftersom jag alltid har något att syssla med, och så har jag den bästa av vänner, Koljo, hos mig. Av en brevkamrat har jag fått ny bok, och den verkar spännande, "Den sista safarin" av Deon Meyer, så det är min julläsning. Av och till så tänker jag på er där ute i cyberrymden: Var rädda om varandra - livets timglas rinner fort ut, och då har ni bara minnena kvar, och tårar som kommer oväntat....

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< December 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards