Annandag Jul förknippas för mig med den samiska gudstjänsten i Jokkmokks Gamla Kyrka. Förra året hade jag besökt min lillebror, och berättat vart jag skulle sedan. Hans blick for iväg till fjärran rymder, men han tyckte att det var rätt tänkt. Om han hade varit okej, så hade han naturligtvis också varit med där, men den smygande fienden Cancern, satte stopp för hans planer.

i år var det som en annan dag, men jag for iväg till Jokkmokk för att lyssna till Guds ord på samiska. Jag saknade den väna Emelies klara stämma, och det var alltför längesedan jag hörde den. Det är förvisso inget fel på Anders som höll i dagen med hjälp av tre kvinnor som läste ett stycke var på sin dialekt. Så synd att jag inte kan nordsamiska! 

Smörhalvan var i högsta grad närvarande, och det märkte jag genast jag kom in, men hur vill jag inte nämna här. Till min stora glädje så fick jag lyssna till Andzrejs vackra röst vid några tillfällen, och han avslutade med att sjunga "O, Helga Natt" som var Smörhalvans favorit i juliga sammanhang. Den sjöng han förra året också. Då brast det för mig, och tårarna kom. Vilken tur att jag satt längst bak i ett hörn, så ingen såg mig! Vid utgången fick jag krama om den kära Valborg som nu också står utan sin stora kärlek. Men hur det än är, så måste vi vidare - livets timglas rinner ännu, och vi vet inte hur länge.....