Jag börjar med en bild från år 2014, då vi kunde se detta vackra pryda en rondell i Jokkmokk. Visst är årets isskulptur fin, den också, men Smörhalvan och jag gillade verkligen dessa ljus...

Adventstider = Tårarnas minnestider. I år har jag med hjälp av sonen tagit fram ljusstakar, stjärnor och annat som hör advent till, och då jag placerade dem i respektive fönster, kom minnena forsande som om hela Atlanten koncentrerats till att hamna i mina tårkanaler. Jag trodde aldrig att jag skulle känna en sådan smärta med att ta i alla dessa saker. Det var ju alltid Smörhalvan som kollade att glödlamporna fungerade innan vi placerade ut dem där de skulle vara..

I år har jag bara ordnat till en enda gran utomhus, också med hjälp av sonen. Tomten och snögubben står på vakt bredvid den. Smörhalvan gillade ju advent, jul och pyssel med bland annat glittrande granar runt huset. Jag har tänkt på det, men insett att jag orkade inte med allt. På kyrkogården har jag däremot satt ut små granar, utan dekoration, en på Smörhalvans grav och en på Svärfars. Tidigare i veckan så bytte jag batterier i alla lyktor där nere, så nu kommer de förmodligen att lysa till någon gång nästa år. Dem jag satte dit den 11 oktober lyste ännu så det var bra kvalitet på batterierna.

Här hemma blev det ledsamt i dag igen. Till min ensamma frukost tände jag det första adventsljuset. Mina tankar gled iväg till tidigare år då barnen fanns hemma och vi tände ljusen växelvis. Under de senare åren då de flyttade hemifrån, så blev det Smörhalvan som alltid tände det första och det tredje ljuset. De övriga föll på min lott. Nu blir det aldrig mer så, och jag får tända alla ljusen ensam. Det känns verkligen tungt och saknaden är enorm...

Sonen hjälpte mig också att montera ihop konstgranen. Vi brukade växla mellan två toppstjärnor - den från mitt föräldrahem samt den från Smörhalvans, och jag skrev noga upp vems stjärna som stod i tur. I år var det som en hälsning från Smörhalvan. Det är hans stjärna som pryder min gran, en gran som inte doftar jul, men finns där ändå. Vi har en mix av julgransprydnader, så innan jag fått upp allt, så lär Atlanten komma forsande i mina ögon igen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...