Alla inlägg den 30 januari 2022

Av Maj-Britt - 30 januari 2022 17:41

Dagens "blidväder" på åtta minusgrader, inspirerade mig, så jag och Koljo for iväg på en tolktur. Den här gången åkte vi genom skogen. Föret var väl inte det allra bästa men någon hade kört med snöskoter, och så blev vi omkörda av en till. Snön som kom igår mjukade upp spåret, men det var inte alls samma fart som vi hade senast. Nu fick jag sparka ganska många gånger, men det gick ändå bra. Det är ju mest nerför mot sjön och älven, och Koljo var ivrig att springa vidare mellan obduceringspauserna. Han brydde sig inte heller om ett mötande skoterekpage med hund.


När vi kom till Dammudden strejkade min dragarvän. Hans tunga var lång och hela hunden markerade stopp. Jag hade ju hans godis med mig, och de bitarna åt han snabbt. Spåret vidare på sjön existerade inte, så vi vände om mot skogen igen, och tog samma spår hem. Visst hade det gått att krångla sig hemåt på sjön också, men jag saknade Tobbes fina  spårsladdning. Tankarna gick bakåt i tiden till Smörhalvans idoga skoterturer för att få fina spår, men de är ju bara vackra minnen numera. Här en sekvens hur det såg ut en dag vårvintern 2017, som blev hans sista.

 

När vi i dag kom in på skogsspåret, så blev det dags för en ny obduceringsomgång, och jag fick sparka nästan hela vägen tillbaka. Det som är det värsta med Koljo, det är att han tvärnitar precis när jag fått igång honom. Men vadå? Vi hade ju inte bråttom, och han hade en intressant tur på hemvägen. Springa ca 20-30 meter, stanna och kolla vem som gått här, springa igen, stanna och lyfta benet, springa igen osv.


Vi var med om en konstig händelse också. Koljo stannade och tittade bakåt, men fortsatte efter en stund. Jag hörde att någon kom på skidor efter oss, och det var tydligen det som Koljo tittade efter. Skidåkaren tycktes åka på ett hårt underlag, som det var tidigare på vår förra tur. Hen kom närmare och närmare oss, men vi såg ingenting. Till slut var hen alldeles bakom oss och Koljo ökade farten. Inte heller då såg vi någon. Det här är något oknytt tänkte jag och bad en bön om att kunna komma hem ordentligt. Då tystnade skidåkarljudet, och vi fortsatte, Koljo med sitt benlyft här och där, och jag sparkade vidare. När vi hade några hundra meter kvar genom skogen, så hördes ljudet igen, men nu var det längre bakom oss. Vi kom hem lyckligt och väl efter drygt tre timmars motionspass. Jag gissar att vi kommer att sova gott i natt.

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2022 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards