Djur är ett otroligt sällskap, och antigen har man dem inomhus, eller också utomhus. Ibland blir jag bara stående och tittar på alla fåglar som samlas kring fröautomaterna. Här ser ni några av mina vänner, de vita tamduvorna, som ägs av en annan i byn. Det roliga i sammanhanget är, att trots att de får samma sorts mat hos ägaren som hos mig, så kommer de oftast hit i omgångar. En av dem, som jag kallar Liljan (med utbredda vingar på bilden) är oftast mobbad av Moses (strax bakom henne) och får inte äta i fred, utan Moses jagar undan henne. Hon är emellertid väldigt klipsk för hon har utsett Koljo, min Siberian Husky, till sin bodyguard. När jag går med Koljo till hundgården och därifrån, så kommer Liljan flygande och traskar bakom Koljo. En gång flög hon in och satte sig på kojtaket där Koljo låg, men han brydde sig inte. Dit vågar inte Moses följa efter. 

Djur är väldigt kloka, och när Moses kommer för nära Koljo, så gör han utfall mot den duvan, för nog har han sett att Liljan blir mobbad. Nåja, hon får äta när Moses har kört bort henne x antal gånger, och så får hon ju mat hos sin husse i alla fall. På bilden nedan är Koljo vid ett tolkningstillfälle.

I september kom en ny varelse till vår "flock" som en av döttrarna gav namnet Lucifer. Från början var han och hälsade på lite överallt i byn, och kanske han gör det ännu, men varje morgon kommer han hit. Lite reserverad var han och blev även attackerad av Moses, men det gick över efter en månad då han började ge igen. Nu äter alla duvorna tillsammans i godan ro. Det här är Lucifer.

Ganska snart blev han ännu tamare än de vita är, och nu kommer han och äter frön ur handen. Han har tuffat till sig och jag såg vid ett tillfälle att han jagade en skata! Det var bara några cm som fattades, annars hade han fått tag i skatans stjärtfjädrar. Nu håller han ett öga på tilltänkta inkräktare, och skatan håller sig på betryggat avstånd när den vill ha frön. Ekorrarna bryr han sig inte så mycket om, men observerar deras förehavanden. När han varit hos oss ett tag så blev Koljo irriterad  innan han accepterade denna nya flockmedlem. En gång var han så kärvänlig och gick obehindrat mellan benen på Koljo då vi var ute, och Koljo hade all möda i världen, så han inte skulle trampa på Lucifer.

Det, som fick mig att börja skriva om dessa djur - det blir nog fler inlägg i detta ämne -hände i dag. Jag har ett litet skåp på ett bord vid bron, och det är öppet nertill. Där har jag en sommarkatt i stengods, klädnypor i en ask,  med mera, och jag undrat varför det legat klädnypor på bron vid några tillfällen. Igår fick sonen se, att Lucifer hade suttit där i skåpet, så då var jag och hämtade en bit skinn av en gammal päls, som jag fått av en god vän, och bäddade så Lucifer skulle få varmt och skönt. Tilläggas bör att han sover inte med de andra duvorna i duvslaget . Nej han har en alldeles egen sovplats hos en annan i byn, som bäddat åt honom i en ullfilt.

Nå, i dag skulle jag skotta fram ett klädstreck som jag har på baksidan av huset, och det höll jag på med ganska länge. I ögonvrån såg jag Lucifer och de andra duvorna. Några av de vita försvann nog hem till sig då fyra ekorrar tog över matplatsen. Lucifer försvann också, så jag trodde att han också lämnat arenan. När jag skottat färdig och skulle gå in, så kom Lucifer utflygande från skåpet. Det var bara det, att pälsbiten hade fastnat i hans klor! Han tog sikte på fröautomaten, och såg nog grotesk ut  - stor och svartflaxande (pälsbiten är svart den också). Ekorrarna  och de andra duvorna stack iväg åt olika håll, Småfåglarna kvittrade upphetsat "fara, fara". Det såg så roligt ut och jag fick dagens glädjeskutt av detta. Lucifer hade landat med pälsbiten under en fröautomat och jag gick dit för att se hur han satt fast, men det löste han själv och blev fri. Det blir spännande att se om han vågar komma tillbaka till skåpet igen, och det tror jag att han gör. Han verkar ju inte vara rädd.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...