Med denna bild från 2014 börjar jag med mina funderingar angående vintermarknaden i Jokkmokk., och då går jag direkt på torsdagen den 6 februari, som är den samiska nationaldagen. Mina tankar berättar att jag var 45 år då det i Helsingfors togs ett beslut att detta datum ska gälla i fortsättningen. Då kände jag ingen större entusiasm över detta, och mitt intresse har vajat fram och tillbaka under åren som följde. Jag önskade då att min kära mor skulle ha funnits i min närhet, så jag fick prata med henne om detta, men hon hade redan vandrat vidare. Kanske jag var för gammal att glädjas åt detta - jag som växt upp i invektivernas tid med glåpord och att det var fult att vara same...Jag vet att både gamla och unga gläder sig åt denna dag numera, medan jag känner mig som om jag är i ett "ingenmansland". Ibland är jag same, som alltför ofta blir sedd över axeln av de som anser sig vara "riktiga samer", och ibland är jag svensk med alla värderingar som kommer i min väg. I torsdags förstod jag med ens varför min lillebror på sin dödsbädd valde det svenska tänkesättet framför sitt samiska arv....

Nå mitt firande i år bestod i att jag tittade på bilderna av min mor och hennes föräldrar. Min fråga till dem var huruvida jag skulle engagera mig eller inte. Svaret blev att valet var mitt - fira eller ej, så jag tog det lugnt och lät alla andra fira på sitt sätt.

I år gick jag runt en snabb tur på marknadsområdet och utan Smörhalvan kändes inte fotointresset lika aktuellt som då han fanns vid min sida. Min idé, som jag använt under något tidigare år var, att ta bilder på något speciellt, inte på de glammiga, färgglada motiven på människor i vackra koltar. Så här blev det: Vid kommunhuset, dit marknadskontoret flyttat, var jag in för att höra om det fanns marknadskort i år - men nej! De blir för dyra att ta fram!

Så när jag kom ut tog jag en bild på denna lilla tunnel eller kana för små barn. Där fick man åka på egen risk.

Nästa:   

"Vaktalpackan" bevakade sina domäner.

Nästa: denna skapelse tog jag för att visa en god vän som gillar dessa färger. Hon skulle gå och titta senare om den är kvar då.  

Ni har väl kanske läst om människor i Sollefteåtrakten som ockuperat sjukhuset i drygt tre år nu för att få tillbaka BB för att havande mammor ska få föda där istället för ett dike på väg till ett större sjukhus miltals därifrån. Jag mötte ett härligt par som berättade vidare om ockupationen, och var glada över mitt intresse och mina frågor.

En fras kom flygande i minnet: "Allt går att sälja med mördande reklam", men detta ställde jag mig frågande inför:

Innehavaren av denna bil vill vara anonym....

Min sista bild visar två fordon som inte syns varje dag i Jokkmokk, så då måste jag föreviga dem..

Ha nu en fortsatt trevlig marknad och var rädda om varandra.