Dagens inlägg börjar med en sommarbild från Forsviken strax norr om Jokkmokk, och denna plats passerade Smörhalvan ofta på sina jobbarresor, och ibland följde jag med. Ibland var vi bara ute på upptäckaräventyr under helgerna eller som här, en ljus sommarkväll.

Det jag ska berätta om i dag - det handlar om Smörhalvan förstås. Igår kväll började jag gå igenom några av hans almanackor där han antecknat dels vart han varit och dels vad han gjort dessa dagar. I tanken följde jag honom på  olika huggningar, röjningar, planeringsarbeten, fornlämningar, kurser, skogsbränder och efterbevakningar i hemmakommunen Jokkmokk, men även i andra kommuner. För mig var det kända områden, men någon gång var han på en plats jag aldrig hört talas om. Då beskrev han hur det såg ut då han kom hem, och ofta sade han att vi skulle åka dit någon gång, så jag skulle få se hur det var. Väglag hade han också noterat om det var besvärligt under vissa årstider. Om det inte stod något, så var nog vägen bra. Temperaturer fanns också noterade, och den lägsta var -28 grader, som dock klev upp till varmare längre fram på dagen. Hans möten med andra människor samt djur fanns också nerskrivna. Till och med städning i Tväråselet där hans dåvarande chef bor. 

Ja, han kunde länet väldigt bra, kände till vägar, matställen och övernattningsställen. Ibland var det flera dagars jobb på platser långt hemifrån, som gjorde att han fick ligga över på lämpligt ställe som till exempel; Hotellet i Karesuando och campingen i Jukkasjärvi. På sådana långresor hade han ibland med sig en annan arbetskamrat. För det mesta kunde han köra hemifrån redan klockan fem på morgonen, jobba över dagen, och sedan åka tillbaka, och det hände att han inte var hemma förrän klockan 21.00 om det hade gått bra. 

Kurserna var också på olika platser, beroende på vilket skogsbolag som krävde detta av inhyrd personal. Som tur var, så var dessa kurser norr om Dalälven, och han sade att längre söderut ville han inte köra. Jag brukade fråga vad han lärt sig då han kom hem, men svaret var mest "ingenting". Efter 25-35 år som först manuell skogsarbetare, sedan röjare och planerare, så var det inte mycket som behövde fyllas på i hans kunskapsbank.

På bilden nedan, så var vi någonstans i Arvidsjaurs kommun, och jag tog en bild, på vad man kallar "häxringar", svampar som växer i cirklar.

Med anledning av hans enorma kunskap, så kunde jag också ta till mig en hel del av vad han kunde, och lärde mig vad jag skulle observera i de skogsmiljöer som jag befann mig i. En hel del kunde jag själv från barndomens uppväxt vid skog och fjäll, men att definiera exempelvis gamla härdar, och från vilken tid de kom till - det visste Smörhalvan.

Tyvärr var han tvungen att sluta med sina skogsjobb eftersom det tog hårt på hans knän. Sommartid kunde en vanlig arbetsdag innebära 1-1,5 mils vandring och vid enstaka tillfällen mer. Vintertid - då var det skoterkörning som gällde, och det var lika långa sträckor.

Smörhalvan tyckte att han hittat drömjobbet, då han fick börja jobba inom Jokkmokks Församling som, vad han skämtsamt sade; Grönytetekniker". Då fick han börja klockan sju och sluta klockan 16.00 Det var toppen, och därtill fina arbetskamrater som han trivdes med. Tack, snälla ni, som gjorde att hans trivsel stod på topp! De turer som han gjorde inom detta jobb fanns också antecknade i hans almanackor, fast då handlade det bara om kommunen kyrkor. Inom förvaltningen fick han gå en röjsågskurs som han hade mycket roligt åt. Han som hade jobbat med det i så många år, och till och med varit röjarinstruktör inom skogsbranschen. Kursen var dock nödvändig att få dokumenterad. Nya kriterier kommer alltid fram i alla yrken, tror jag. Det sorgliga var att hans dokumentation på papper och med röjsågskort kom två veckor efter att han gått över regnbågsbron...

Medan tårarna rinner frågar jag mig ännu en gång: Varför, varför måste han gå? Han kunde ju så mycket och behövdes så väl...