Bilden från 2014 får öppna dagens inlägg. Visserligen är det inga kvinnor på bilden, men minnet är ju förunderligt, och stunder poppar upp när man minst anar det. För många år sedan, då flyktingar från Kosovo kom till Jokkmokk, så jobbade jag med dem i ett projekt som vi kallade Invajo, och det stod för "Invandrare i Jokkmokk". Kommunen, arbetsförmedlingen, studieförbundet Vuxenskolan och Invandrarverket var samarbetspartners. (Jag  skriver namnen på dessa som de hette då - i dag är det andra benämningar).

En dag gjorde vi en utflykt med skotrar till en eldplats som vi brukade använda. Deltagarna skulle få pimpla, och så skulle vi förstås grilla och mysa i solen. Det här var ju något fantastiskt för dem, men så inträffade något otänkbart i deras värld. Min svärfar kom med sambo, hund och andra förnödenheter i skoterkälken. "Mina kvinnor" var häpna - en så gammal man kör skoter!! I deras hemland var folk i den åldern sittande hemma - om de alls levde. Svärfar började närma sig 80 år, och kvinnorna trodde knappt att det var sant - och så sambon, inte någon ungdom hon heller. Ja, det var mycket att förklara för dem. 

Men eftersom det är den Internationella kvinnodagen just i dag, så kom ett annat minne fram från denna dag. Det var en solig och varm marsdag, och jag tog kvinnorna med mig på promenad, och berättade i skämtsamma ordalag, att nu skulle de säga till sina män, att det var de som skulle laga mat och pyssla om dem. Vid en affär kom en man ut, make till en av dem, och frun ropade högt till honom vad jag sagt! Alla skrattade gott, och jag såg på denna kvinna att hon blivit rakare i ryggen och sträckte på sig stolt, i vissheten om att det var hennes och alla kvinnors dag.

Vad hände hemma hos mig då? Ja, Smörhalvan brukade alltid fixa middagen, och han brukade också baka något gott. Jag kunde ligga och läsa medan han grejade i köket, och det var så mysigt att känna de kulinariska dofterna och lyssna till skramlet av köksredskapen. Detta hände andra dagar också, så jag fick härliga överraskningar då och då. Åh, jag saknar honom så mycket så det går inte att beskriva i ord... 

Ni män, som läser detta - gör nu något extra för era kvinnor. Ni behöver inte köpa tiotusen röda rosor eller något vackert i guldväg. Det fungerar lika bra med en stunds omtanke som till exempel en påfyllning av hennes kaffekopp. I mitt fall, så var det påfyllning av min thékopp, och vad det än var, så blev svaret: Jag älskar dig.....