Igår besöke jag, med hjälp av sonen, Luleå Domkyrka. Det var med anledning av yngsta barnbarnets dop. Minnet svepte igenom mig och jag var tillbaka två år i tiden. Då började vi firandet av Smörhalvans 60-årsdag, som fortsatte dagen efter, alltså i dag eftersom det var hans födelsedag. Barn, barnbarn och övriga gäster var hos oss då. Det fanns inga tecken på den fruktade sjukdomen som några månader senare tog Smörhalvan ifrån oss. Denna kyrka, som ni ser på bilden - den hann han aldrig se. Förhoppningsvis var han ändå med oss. På varje plats vi besökte på resorna i vårt län, så var vi alltid in i en kyrka om det fanns någon på den orten. Det intresset blommade upp extra mycket då han fick jobb åt Jokkmokks Församling. Han skulle verkligen ha tyckt om att titta på allt vackert som finns i Domkyrkan.

Jag tänkte mycket på Dopbarnets storebror Carl Isak, och hans dop i Porsökyrkan. Då var vi två...

Det här bilden tog jag innan isak fick på sig dopklänningen.

I dag var det alltså lillasyster Ebba Mikaela som officielt fick sitt namn. Båda barnen har varit tysta och snälla och imponerat stort på gästerna som var närvarande. Här får lilla Ebba vatten på sitt huvud av prästen Yvonne Nordkvist.

..och strax efteråt...

Ebba ser ut att tänka: Vad gjorde du egentligen?

Föräldrarna, storebror, faddrarna och vi andra, var intresserade åskådare..

Det var en mycket stämningsfull dag, och speciellt då jag fick dopgästerna att sjunga "Tryggare kan ingen vara" på Lulesamiska. Jag hade förberett det hela eftersom inte många talar den dialekten, och skrivit ner orden precis som de låter. Om jag hade lagt fram allt med korrekt stavning så hade det blivit problem med uttalet, så därför gjorde jag "svamiska" ord. Det lät väldigt bra, och organisten tackade mig varmt efteråt. Hon var glad över att få sjunga på Lulesamiska. 

Jag fick också en fin present av dottern Gullfia. På Smörhalvans 60-årsdag kom hon med en stor, härlig sjal, som jag värmt mig med många gånger. Nu fick jag nya vantar, stickade med indisk tumkil, så nu har jag något nytt att värma mina frusna händer med. Så här ser de ut.

Hemfärden gick bra och jag möttes av en nyskottad gård då jag kom hem. Lite smått fick jag köra undan för hand där traktorn inte kommit åt.

Så tack alla, för att ni gjorde min dag så fin igår.