Detta kort fick jag före helgen, en Morsdagshälsning från två döttrar. Så roligt att få sådana konstnärliga gåvor av älskade barn. Telefonsamtal kom också senare under dagen. Igår kom också sonen med en Morsdagstårta, och den var mycket god och så i samband med kärt besök, så förstärktes det hela på ett bra sätt. Han fick också hjälpa mig med det som jag inte klarar av, så det var alldeles perfekt. Telia måste ha haft fullt ös med SMS hela dagen, så en hälsning från tredje dottern fick jag först idag, samt en hel del andra meddelanden. Nu är jag ju inte så mycket för sådana här typer av firanden, och jag tycker att det är Mors Dag varje dag. Mina tankar flyger ofta till gångna tider då min egen mor fanns att krama. Så klart att jag tänkte på henne, liksom min svärmor som gav mig Smörhalvan.

Denna dag brukade han komma med en tårta förstås, som han många gånger gjort själv, och så någon annan present som jag verkligen behövde. Det kunde vara funktionella klädesplagg för vistelse i skog och mark, nya drag till fisketurerna, en ny kamera osv. Han visste så väl vad det skulle vara för att jag skulle bli extra glad, och jag gjorde förstås detsamma när det gällde hans bemärkelsedagar. Våra kärleksgåvor kunde komma vilken "vanlig dag" som helst. De var inte alltid bundna till en viss dag.

Det är snart slut på Maj månad, och den var alltid speciell. Då barnen fanns hemma var det alltid en tävling mellan dem och Smörhalvan, om vem som först skulle säga "Grattis" till mig. Jag har ju namnsdag hela månaden, och en alldeles extra den 19:e, då det faktiskt står "Maj" i almanackan också. Smörhalvan brukade säga att jag var hans första och enda Maj, och jag blev också hans sista.....

Nu har jag stått vid vedklyven några dagar, och då var tankarna till den tid då vi var två som höll på med vedhanteringen, och nu ska jag ut igen och ta ett nytt pass. Jag tycker om att se vedtravarna växa, och vet att jag kommer att klara ännu en vinter. Igår hann en vän hit och hjälpte mig att klyva de största klabbarna som jag knappt orkade rubba, så det var bra. Ibland behövs det två för att kunna göra vissa saker som blir för tunga för en som är ensam. Därför vill jag än en gång säga - med risk för att vara tjatig - var rädda om varandra! I morgon kanske du är ensam....