I dag är det, som bekant, dan före dopparedagen, och som ni ser på bilden från mitt sovrumsfönster, så är det en vacker dag på gång. Termometern visar på -25,4 grader och det är så vackert ute nu. Solen stiger snart upp över horisonten och lovar oss ljusare tider. 

I sociala medier, och ute i affärerna, önskar människorna en God Jul. Jag kan tyvärr inte ta åt mig den känslan som sprudlar runt omkring mig, och det beror ju på att alla minnen från tidigare år sveper som världens alla tsunamis och kommer vällande över mig. Alla traditioner, allt pyssel, som jag och Smörhalvan ägnade oss åt, går aldrig mer att göra tillsammans, och detta gör så obeskrivligt ont i mig. Till råga på allt, så drabbades ju min lillebror av samma sorts cancer som Smörhalvan hade, och detta golvade mig totalt. Han finns ännu hos oss, och dagarna vandrar sakta förbi. Ibland mår han dåligt, men just i dag är det bättre. Så jag hoppas att ni som läser detta har förståelse för att jag inte orkar med alla julhälsningar. Visst förstår jag att ni menar väl, och jag önskar förstås att ni alla andra får en God Jul, och glöm inte att säga till era nära och kära, att ni älskar dem.