Denna bild tog jag den 11 janari 2013, då Smörhalvan och jag hade kört på Kvikkjokksvägen och fångat diverse motiv. Hösundet heter platsen, inte långt från Vaikijaur. När jag ser detta slår saknaden igenom mitt minne, och jag minns hela färden och de vackra vyerna. Jag måste upprepa mina ord, som jag tidigare har skrivit - aldrig mer - får jag vara med om sådana resor. Cancern, som drabbade min käre, har satt en effektiv bom över alla vägar, över hela min tillvaro.

Jag sitter nu här, på min andra nyårsafton utan honom som är min stora kärlek, och minnena rusar förbi i turbofart. Ibland sansar jag mig och försöker tänka på något annat, men oftast går det inte utan jag är tillbaka i allt jag gör, och i allt jag tar i. Vi var en komplett enhet, och behövde inga andra. Jag har undrat hur många gånger som helst, hur allt kunde stämma så bra mellan oss två, men jag tror att vi hade mötts i en tidigare existens och så fann vi varandra igen. Hur han kunde lämna mig är så ofattbart svårt att ta till mig, och egentligen så lämnade han inte bara mig, utan också hela mitt liv. Ingenting, utom samvaron med barn och barnbarn, kan göra mig glad. Även då tänker jag, att han skulle ha varit med oss där och då, men det händer aldrig mer....

Så, till er som följer min blogg önskar jag ett Gott Nytt År, och tackar er som önskar mig detsamma, men detta kommande år blir inte Gott för mig. Sorgen och saknaden behöver mer tid att jobba med min ensamma själ, men ni där ute i cyberrymden - var rädda om varandra.