Igår vaknade jag först kl.6.40 på morgonen, och trodde inte mina ögon förrän jag kollat på andra klockor. Hundarna sov också, och då jag klev upp ur sängen tittade de på mig som om de undrade vad jag skulle göra så tidigt! jag tror att det berodde på aktiviteterna kvällen före då jag var ute med dem i totalt tre och en halv timme. 

Det började ju regna senare under förmiddagen, och då tog jag in vovvarna, och sedan sov vi i tre timmar till! Otroligt, men skönt!

Då knyter jag an till rubriken. För en månad sedan samlades vi i kyrkan för att ta farväl av min älskade Smörhalva. Jag upplevde allt igen och tårarna rann i floder vid minnet av dels hans bortgång och dels av hans begravning. Det regnade mycket den dagen, och så även igår. Himlen känner min smärta och hjälper mig med sitt regn. Så tolkar jag gårdagens väder i alla fall. Jag tyckte ju att det kändes bra efter att jag och vovvarna hade sovit så mycket, men det var nog för att jag skulle få nya krafter till min gråt. Saknaden är enormt stor, och ibland undrar jag hur jag ska orka med att vara ensam utan mitt livs kärlek. Vänner och bekanta säger då och då, att jag måste orka, och att jag är stark, men jag försöker dra mig framåt dag för dag. Varför ska jag orka? Varför tror många, att jag är stark? Det är jag inte, och jag tänker varje dag på honom som var vid min sida i drygt 29 år. Jag får också höra, att jag ska vara glad för dessa år, och visst är jag det, men jag ville ju ha kvar honom ännu längre. Vi skulle ju göra så mycket. Nu är alla tankar på sådant lagda i ett okänt rum, och kommer att förbli där väldigt länge. Just nu känns det som om dörren till det rummet aldrig kommer att öppnas. Varför ska jag uppsöka de platser vi skulle se, och där jag aldrig varit förut? Varför och varför och varför? Detta ord snurrar för det mesta i mitt huvud, liksom - Aldrig mer....

 

Birgitta

30 augusti 2017 19:36

Du måste orka. Du har en uppgift att göra här på jorden. Din kunskap om livet och kärleken ska komma fler till godo. Du har haft ett tufft liv och belönades med 29 år. Kan din kunskap ge tröst eller vägledning för mågon annan? Du har gåvan att dela med dig och det hjälper oss andra. Du hjälpe min mamma till liv och hopp. Din gärning är inte fullbordad. Du klarar det för oss andras skull.
Jag skickar ljus

http://birgitta.catullus.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...