Igår var det fyra år sedan som vi hade begravningsgudstjänsten för Smörhalvan, och jag har tänkt länge på denna dag, samt undrat hur jag skulle ta mig igenom den. Det gick mot förmodan väldigt bra, och det berodde på att Gullfia var här med sin familj. Vi har haft flera fina dagar trots värmen, och det har varit bland annat röjning, gräsklippning, samt fiske som tog mesta tiden till min stora glädje. Barnbarnen har jublat över att kunna bärga de fina abborrarna. Några gäddor blev det också, men de smet iväg.

Så här såg det ut i början.

Men det stora äventyret började "på riktigt" då de for ut med båten. En kväll kom de iland med stora abborrar, och Hjärtesmulan fick den största på 6 hg. 

De övriga var fina de också.

Det var roligt att salta dem på kvällen för rökning dagen efter. Svärfars gamla rökeri fungerade bra, och att bevaka det hela mynnade ut i en mysig stund med bland annat titt på fiskentusiasterna.

Så blev abborrarna färdiga, och hamnade så småningom i frysen för kommande lyckostunder till vintern. En provsmakade vi.

Det handlade inte bara om fiske. Vid ett tillfälle åkte de iväg för att titta på nyheterna vid Kvarnfallet, och de konstaterade att det är väldigt lite vatten i älven nu.

En annan kväll tog jag med Gullfia på hjortronsafari. Hjärtesmulan ville följa och så klart att hon fick. Dessvärre var det små bär, så vi fick välja för att få ihop ett kg. Hjärtesmulan var lyckligast. Hon sprang över myrtuvorna som en gasell, och så här glad var hon.

En kväll var det dags för nästa storfiske, och då var ddet Hjärteknekten som fick den största, som vägde 4,5 hg.

Jag undrar vem som var gladast - jag eller barnbarnen som ivrade för fisket, och jag tappade räkningen över antalet, men ca 30 st var det nog, och ännu fler om man räknar med de pyttesmå.  '

Inomhus var det i övrigt städning som sköttes av Gullfia, och sedan ryckte Krikelin in. Vem är nu det, undrar ni? Ja, så klart -Gullfias man, och varför han kallas så, är vår hemlighet. Med all hjälp och plock, så samlades det ena och det andra i kartonger, som kanske hittar nya ägare någon dag i nästkommande vecka. Jag har planerat att ha en loppis här på gården, med hushållsrelaterade saker, annnat användbart, knivar, stora väggklockor, ljuslyktor osv. Vilken dag det blir har jag inte tänkt på, men det meddelar jag senare på Facebook. Gullhöna med familj är i antågande, och de ska hjälpa till, så det blir nog bra. Dessemellan dyker andra gäster upp, så veckan kommer att bli fulladdad.

Bilderna utan namn har fotats av Gullfia.

Men först var det "hejdåkramar" till Koljo, som mest ätit kompisens mat och tvärtom. Nu äter han ur egna skålar igen. 

Var rädda om varandra, och ta de fina stunderna till er hjärta. För mig gick det ändå bra när jag fick några kära på besök.