En terrorattack som skakat en hel värld, och så tragisk för offrens anhöriga och vänner. Ännu har jag inte riktigt tagit till mig informationen om händelserna. Det känns som om hjärtat växer till en stor klump, som så småningom brister ut i blodiga tårar. Frågan är alltid: Varför? Vad vinner angriparna på detta? Ett större hat exploderar istället mot dem. Jag undrar om detta hade hänt med deras anhöriga, bror, syster, fru, flickvän, barn, föräldrar och vänner – hade de då stått oberörda och sett på? Det ser ut som om ingen av dessa människor i fasansfulla gestalter har gjort någon konsekvensanalys, om vad som kan hända efteråt?

På Facebook kan man nu stödja Frankrike genom att ändra bild på sig själv, så den franska flaggan lyser igenom den egna profilbilden. Jag har inte valt att göra det, och det är av högst privata skäl som jag inte vill berätta om här. I detta land har jag några vänner, bland annat en brevkamrat som bor strax utanför Paris, och mina tankar går förstås till dem. Jag förstår att de är ännu mer chockade än vad jag är, men livet måste gå vidare. Solen lyste så vackert i dag, men molnen snurrade runt och täckte solskivan då och då, precis som om denna himlakropp inte vill se jordens elände….