När vaccineringarna var gjorda och tiden vandrat, så blev det dags för oss som väntat på närkontakt. Det varma vädret gjorde att sommaren kändes bra, trots alla flygande orosmoment. Mitt fiskeförråd har ökat betydligt, och nu har jag abborrfiléer, rökt abborre och gädda i frysen, så varje gång jag tar sådan mat i min mun kommer jag att minnas alla fina stunder med barn, barnbarn och hundar. Har jag tur, så kanske det blir mer fiskande, eftersom några av barnbarnen trodde att många av abborrarna var honor med rom, men så var det inte. Vi får väl se hur det blir.

På bilden är Hjärtesmulan och Hjärteknekten i fiskartagen medan Gullfia samt Koljo och Dizel kollar på något annat.

Ett av barnbarnen, Gulleprinsen, blev en riktig fiskeentusiast då han alldeles själv lyckades bärga denna gädda som vägde 1,8kg. Lyckan var obeskrivlig, och han hade nog önskat sig flera stora fiskar, men föräldrarnas tidsschema skulle tyvärr följas, så tiden var begränsad. Pappan var imponerad, liksom vi andra.

Mitt i alltihop hade vi loppis på gården, och Gullesmulan var snabb att presentera sig, vilket skapade succé. "Hej, jag heter Ebba", sade hon medan hon sprang runt. Bilden är från en glasspaus, och glassbilen hade gyllene stopp då den varit här någon dag tidigare.

För Koljo har lyckan också varit total. Många klappar och mycket bus varvade upp honom, men ibland tog han en paus.

På natten var han snabb att ta plats bakom lilla Gullesmulan då hennes mamma var på toa. Små barn behöver ständig bevakning. Bilden nedan är från en dagpaus. 

Så småningom blev det dags för ett "Hejdå." 

Ett hjärtans varmt tack till er alla, som nu gett mig nya minnen att ta fram. Svågern med särbo gjorde ett akutstopp också, men jag fick i alla fall träffa dem. Hjärtegrynet var ju också här, och då friskade jag upp svågerns minne då han skulle tapetsera ett rum tillsammans med Smörhalvan. Då var Hjärtegrynet en liten tulta på drygt ett år, som trodde att alla tapeter, gamla som nya, skulle rivas bort. 

Så avslutar jag som vanligt: Var rädda om varandra. Vi vet inte då livets timglas runnit ut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...