Så blev årets vintermarknad i Jokkmokk slut, men för mig betydde den inte så mycket.. Detta år har jag inte tagit den  mängd av bilder som jag har gjort under föregående, och det beror förstås på att jag inte hade Smörhalvan som sällskap. Fotointresset har falnat när jag inte har någon som peppar mig, och alla minnen virvlade runt i mitt huvud. Ibland var jag så inne i min tankevärld, att jag inte hörde när någon ropade mitt namn. Jag är inte högfärdig, men minnena från de gångna åren fick mig att glömma allt annat omkring mig. I år skulle vi ha gått och tittat på allt som vi missade förra året, men det blev inte så. Jag kände ingen lust att göra det ensam, och då blev det att åka hem igen. Bilden ovan är i alla fall en som jag lyckades åstadkomma, och det beror på att det var ett så stort utbud av färger, och detta gillar jag. På Talvatissjön tog jag ett par foton av vännen Rolle och vännen Keijo som erbjöd kunder hundspannsturer. På min Facebooksida har jag en videosnutt då Keijo kommer med sitt spann.

Tiden har runnit iväg, och för sju månader sedan blev jag ensam kvar då min lärare och fotokompis, Smörhalvan, lämnade mig för en färd över regnbågsbron. Nu har jag ingen som kommenterar de få bilder jag tar, och jag får heller inte se några nya som han har fångat med sin kamera. Jag bara undrar hur det ska fungera för mig, för det var så bra, då Smörhalvan exempelvis sade, att jag skulle ha fokuserat på det lite mer till höger. Ibland har jag sett fina motiv för mina ögon, men inte brytt mig om att fota det. Det känns inte som om det är någon mening med det....