Alla inlägg den 22 februari 2015

Av Maj-Britt - 22 februari 2015 17:55

Lördag morgon tog jag kort på den nya ekorren, som kommit till fåglarnas matautomat. Det är en liten unge, och inte alls den större Grårygg eller Piraten. Jag vet inte vad som hänt dem, men de har inte varit synliga sedan förra våren gick mot sitt slut. Ännu en unge dök upp i en tall intill, men den lille som höll på att äta fräste (jadå) ilsket åt rivalen, som fann för gott att försvinna för ögonblicket.

 


Denna helg har bjudit oss på kalasfint väder. Det blåste inte alls särskilt mycket, som det har gjort de senaste dagarna, och i lördags for vi ut med skotrarna för att trampa till spåren som snö och vind saboterade. Vi tog med oss Svansen eftersom han nu i år faktiskt har lärt sig att sitta på skotern bakom husse. Förut har han haft en bur, som han inte riktigt gillade, men jag kan tänka mig att han njuter nu, då han får vara intill sin idol, och samtidigt ha en bättre uppsikt vad som händer framför honom.

   


Framme vid eldplatsen blev det dags för lek med Svansen. Han varvar upp sig, och tar i, så vi börjar fundera om han är riktigt riktig. Frisbee och bollar flyger all världens väg, liksom snöklumpar som kastas åt honom. Han är verkligen duktig på att fånga alla flygande föremål, och skulle nog vara ett suveränt komplement till laget som Zlatan spelar i. De skulle nog vara oövervinnliga.

    

Söndag morgon – då överraskade jag Smörhalvan med hemgjord aladåb, innehållande kalvkött, gröna oliver, kapris och buljong. Längesedan jag gjorde något sådan, men den var god.

    


I dag packade vi ryggsäckarna med diverse förnödenheter och for iväg till samma plats som dagen innan. Jag hade tagit med mig sparken och selen, och tänkte tolka med Svansen som vi brukar göra i vanliga fall, men bort från husse och eldplatsen gick det inte så fort. Var är husse – springa två meter –  titta - var är husse – springa en meter – titta, titta – kommer inte husse?

När vi hade hunnit några hundra meter med dessa, nyss beskrivna stopptillfällen insåg jag, att det är nog lika bra att vända tillbaka. Men då! Då blev det fart på de fyra benen. Vi ska till husse! Hurra! Sparken slängde hit och dit, och jag hade ju ingen barlast på den, så jag fick ta loss Svansen, och låta honom springa till husse. Det gick alldeles för fort, för att jag skulle våga stå kvar på medarna, och därtill hålla balansen.

Tillbaka vid eldplatsen satte jag mig i en stol täckt av renskinn, och tankade D-vitaminer i flera timmar Nästan vindstilla och solen som bara vräkte ner. Härligt. Smörhalvan lagade till en luddag (=lunch och middag) bestående av suovas och rimmat fläsk, som vi sedan åt på hembakat bröd förstås.

 


Grand finale – då kokade Smörhalvan kaffe till sig själv, och jag njöt av varm choklad. Precis vad jag behövde.

 

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se