Nattens minusgrader bäddade för en tolktur, så vi gav oss iväg till Dammudden. På väg dit blev Koljo skarpt intresserad då vi hunnit en bit på väg. En flock koprpar och kråkor kom flygande från skogen. Det fick mig att undra vilket djur som fallit offer för något annat rovdjur.

Framme vid udden skulle fiskarna få vara i fred utan frestande maskar från mitt pimpelspö. Jag hade bestämt att vi skulle ha en mysardag vid eldplatsen, och så blev det. Den här vyn låg öde framför mina blickar.

Ett par skotrar passerade oss på väg någon annanstans, men i övrigt var det lugnt. Jag gjorde upp en liten eld, men inte för att jag behövde det, utan för att det knastrar så härligt när eldens lågor bearbetar veden.

I vanlig ordning, så hade jag med mig bitar av renskinn, och Koljo fick sitt, men den nobbade han.

I det här trädet och även i de andra har våra hundar varit fastbundna i generationer, så minnen svepte naturligtvis över mig. Ett ögonblick förstärktes stämningen, då den ensamma svanen flög förbi oss, och jag tänkte, att den förblir också ensam. 

Efter ett tag då jag flyttat renskinnet närmare min sittplats - då dög det åt Koljo, och han "rävsov" några minuter.

Han brydde sig inte nämnvärt över ett ben som jag tagit med åt honom, medan jag själv drack thé och fikade. Två lavskrikor kom för att se om det fanns något ätbart för dem, och de flög närmare och närmare, och min kompis blev en aning irriterad över det besöket, så han flyttade på sig till en plats i ljungen.

Efter nästan fyra timmar for vi hem igen, och spåret höll bra. Det gick lätt, och vi gjorde ett litet stopp för möte med gårdagens hjälpare. Koljo kikade mot skogen därifrån korparna kommit flygande, men nu fanns där ingenting. Jag kände mig nöjd, och såg att Koljo var ivrig att återse sina domäner.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...