Så blev det månaden Maj, och då vill jag börja det här inlägget med att gratta oss alla som har Maj i sitt namn, antingen först eller i andra led. Samtidigt minns jag, och har skrivit om det tidigare år, att Smörhalvan, och barnen då de ännu bodde hemma, tävlade denna månad att säga dagarnas första Grattis till mig. Oftast var det Smörhalvan som vann, och då jag kommenterade detta, så sade han alltid att jag var hans första och enda Maj. När boet tömdes på barn, så fortsatte han ändå med sitt morgongrattis. Detta tänkte jag mycket på då vi for ut på promenad i dag.

Jag parkerade bilen på min vanliga plats och så gick vi iväg. Koljo stannade då och då och vädrade mot vinden, men det som kom till hans nos, hade jag ingen aning om. När vi gick tillbaka så såg jag att tallplantan som hade rest på sig i förrgår, hade sträckt på sig ännu mer, och den får nog hjälp av solen som inte skymdes av något moln.

Istället för att köra hem, så fortsatte jag på vägen mot vändplanen och stannade där. Jag fick en idé om att göra en liten Majbrasa. Det är ju Maj månad om ni nu har missat det. Koljos koppel förlängde jag med Loungelinan, så det blev riktigt långt, och han kunde gå och obducera saker och ting lite mer fritt medan jag fixade till brasan. Det var inga problem att hitta ved eftersom det finns gott om pinnar och mindre stickor efter att skogsbolaget har avverkat där i närheten. Det har ju funnits en trave med björkved också, så jag gick dit och skulle leta en näverbit, men det var inte så lätt. Den som hämtat traven hade inte lämnat kvar någon större bit, utan jag fick plocka ihop de små för att tända. Däremot fanns det en tom pet-flaska!!! "Hämtarem" orkade väl inte slänga den i sin bil, eller också skulle hen retas med mig, för att se om jag skulle nämna det - vilket jag som till synes gjorde.

Så här blev vår lilla brasa.

Koljo gick och strosade omkring tills han gått igenom allt som fanns inom hans räckvidd. Då lade han sig ner, och hade samtidigt koll på vad jag gjorde. Visst är han väl vacker?   

Han insåg nog, att vi inte skulle fara hem i första taget, och till sist lade han sig ner ordentligt.

Det var så härligt med detta flödande solljus, och jag njöt på min vikpall som också gav mig minnen från Smörhalvan då jag använde hans sittunderlag som höll mig varm om rumpan. Allt var tyst och stilla runt omkring oss, och jag kände faktiskt ett uns av lycka där vid eldens sprakande, och så väldigt långt från Coronapandemin. Så skönt att sitta ner och bara vara för sig själv. Ibland brukar det komma någon bil dit där jag var, men förmodligen var det sovmorgon för ingen kom, vilket jag också njöt av. Jag tänkte, och sände varma tankar till alla dem som har det svårt nu i pandemins fotspår, och till alla dem som mist någon kär person. Tänker också på dottern Gullhöna som jobbar som sjuksköterska på sjukhuset i Sunderbyn, samt alla hennes vårdkompisar världen över Jag hoppas att alla ska orka igenom detta. Det är ju så väldigt många som berörs av detta, inte bara de sjuka, utan de som befinner sig i karantän, frivilligt eller inte, samt personal och brukare på äldreboenden. Som ni förstår så vandrade mina tankar vida omkring där jag satt i solskenet invid min eld, och jag skämdes nästan över hur bra jag har det.

Koljo bytte plats då och då, och nu ser ni bakom honom, berget jag brukar gå upp på. Solen har ännu inte gjort någon större åverkan på snömängden, så vi får vänta med att ta oss upp dit.

Just i det ögonblicket hördes ett enda skott från väster, någonstans bakom eller lite mer norrut från det andra berget Spadnåive. Vem som sköt och varför vet jag inte, men det jag vet, är att det var ett gevärsskott. Vinden låg ju på från det hållet, så det hördes ganska väl. 

Nåväl, min eld hade brunnit ut, men jag ville ännu inte fara hem, så jag tog lös den långa linan från bilen, och så gick vi ett varv till, ner till min första parkeringsplats, och sedan tillbaka till bilen. Det är mycket praktiskt med den linan tycker jag, eftersom Koljo får större frihet att springa nästan som om han vore lös. Jag har honom alltid kopplad, så ingen kan komma och säga att han har jagat renar. Vi var i alla fall nöjda med vår morgon, och då jag såg på klockan så hade vi varit ute i tre timmar.

Tack för att ni orkade läsa detta inlägg, och bilden i början hör ihop med min berättelse. Var nu rädda om varandra och försök hålla er på lämpligt avstånd så inte smittan förs vidare, även om smittbäraren själv inte vet om att hen har det.

 

Jan Samryd

3 maj 2020 18:23

Hej! Jag vart glad när jag såg att du skrivit och jag gillar verkligen läsa din upplevelse som du beskriver den, Vovven är ju otroligt fin och vacker! Ha det så fint där uppe hos dej jag hoppas det kan bli verklighet att få träffa dej någon gång och detsamma vill Henry. Mvh Janne Stockholm

Maj-Britt

9 maj 2020 06:55

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...