Min påskaftonsmorgon började med att lyssna på "Ring så spelar vi", och medan programmet pågick, så gjorde jag 50 nya kuvert som jag skickar iväg till mina brevkamrater. Efter att jag hört om händelser på 9.30- nyheterna så blev det dags att sätta en påskdekorerad sele på Koljo, och vi drog iväg genom skogen. Kalasfint spår, så det gick undan med farthållningen. Jag var nyfiken på att se hur det såg ut vid älven närmare utloppet från sjön, men det hade inte tinat upp så mycket. Små isflak seglade försiktigt i vattnet. Så här såg det ut.

När vi kom närmare sjön var det inte så mycket som hade förändrats, men det beror nog på att nätterna varit lite kyligare. Lite öppet är det i alla fall, så svanparet och deras kompis får nog tag i en och annan fisk. De var inte där när vi kom förbi, men vi mötte dem på hemvägen.

När vi fortsatte utåt Dammudden var redan några bybor där och pimplade i det fina vädret. Sol, svag vind och lite vatten. Koljo fick sig en slurk ur ett pimpelhål. Vi stannade och pratade en stund innan vi for vidare till stället som jag och Smörhalvan kallade för "vårt". Vi valde detta för att undvika andra som passerade eller stannade till vid Dammudden. Där vi var, så var det verkligen ostört, och bara dem som skulle till oss kom dit. 

Jag satte fast Koljo i den lilla björken där alla våra hundar varit bundna på våra pimpelturer. Det blev väldigt känslosamt inom mig när alla minnen kom forsande.

Jag satte fast några påskfjädrar i en blivande björk som vi alltid gjorde uder påskhelgerna. När Hjärtegrynet var en liten tulta var hon så noga med att jag skulle sätta fast dem ordentligt, så vittrorna skulle få påskfint.

Nu var Koljo mer intresserad av vad som försigick ute på isen längre bort. 

Smörhalvan hade ordnat med ett litet "bord" som ännu fanns kvar liksom några vedklabbar som han ordnat med. Mina varför ekade tyst inom mig hur många gånger som helst. Vi hade haft så fina år framför oss, och där skulle vi ha suttit och eldat och myst i solskenet. Det har redan blivit barmark där barn och barnbarn brukade springa omkring och leka. Nu är inte ens någon av dem här - på grund av den onda anden Corona.

Jag får verkligen hoppas att barn och barnbarn kan komma nästa år. 

Vädret var, som jag nämnt helt underbart vackert, och man kan gå precis var som helst på isen nu, så Koljo och jag fortsatte en bit till och passerade ännu en eldplats som Smörhalvan gjort i ordning. När vi kom mitt emot Näsberg så vände vi om eftersom det trots det fina föret var ojämnt, så blev det ingen fart på tolkandet.

Hemfärden gick bra då vi kom in på det ordinarie spåret, men speciellt fort gick det ju inte. Koljo började med obduceringen av alla spår som fanns, men vi hade ju inte bråttom. Det blev i alla fall tre timmar och drygt nio km med alla ut- och invikningar, så jag kände mig nöjd.

När vi kom hem på gården fick jag se denna dam som satt alldeles stilla vid stenfoten till grannens tomt. Jag undrade om hon blivit skadad, men det såg inte ut så. Efter att jag tagit av Koljo selen och han varit inne för en snabb lunch, så ville han ut i hundgården. Lilla damen satt kvar, och jag började undra om hon tänkt lägga ägg där i gräset, skyddad av stenarna och värmd av solen. Varför hon satt där får jag nog inte svar på, och då jag gick närmare flög hon upp och satte sig på en gren högre upp. Så hon var nog okej. Jag har ju en liten bok där jag kan läsa om speciella möten med olika djur, och jag fick besked även denna gång. Det är den linje jag varit inne på sedan årsskiftet - att ägna mig åt mig själv och mina egna idéer och göromål.

Ha nu en god fortsättning på påskhelgen med nära och kära som finns vid er sida.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...