Vår värld är vacker - i alla fall här i norr, och många håller säkert med mig, att det finns andra platser på jorden som de tycker om. Mina funderingar har börjat vandra i banor som säger, att Coronan har kommit hit för att vi ska stanna upp i vår stress och krigsföring. Vi förgör varandra om vi inte lugnar ner oss. Jag kände det starkt i dag. För det första så sov vi till klockan elva minuter över sju! När hände det senast? Så klev jag upp och möttes av en grå himmel med en svag rosa ton i öster. Jag kände mig pigg då jag gick ut med Koljo, och såg att fåglarna behövde påfyllning av solrosfröna, så jag fyllde på - gick in och kände ett stort lugn.

Det kändes som om själen hunnit ikapp min kropp, som stretat med det ena och det andra. Sedan augusti månad 2019 har jag varit invecklad i olika jobb, förutom ved- och snöhantering, så egentligen har jag inte hunnit med mig själv. Vid frukostbordet såg jag på bilderna av min älskade Smörhalva, och jag hörde tydligt hans ord: Måste det till en Corona för att du skulle börja ta det lugnare?

Han har så rätt, men Coronan är ju inte bara för mig (visserligen är jag frisk ännu), utan en maning till världen att sluta med krig och istället leva i fred med varandra. Någon slags mening finns det i alla fall i det hela. Jag har en mycket god vän och granne, som ofta säger att man ska försöka se det positiva i allt som är svårt och tråkigt. Visserligen är det inte positivt med alla som blir sjuka och alla dödsfall som blir följden av Covid-19, men jag går närmare än så, och tänker på mig själv. Det positiva i min situation är, att jag har hittat igen lugnet, och nu kan jag jobba på ett helt annat sätt med mina uppgifter, och låta dem ta den tid det tar innan det blir klart.

I natt ockuperar jag och Koljo på distans för att BB och sjukhuset i Sollefteå ska få finnas, liksom alla nedläggningshotade sjukhus och kliniker. Nu ser vi alltför väl hur mycket god vård betyder.

Så nu ber jag er att sätta er ner och söka ert lugn. Samtidigt vill jag också säga att ni ska vara rädda om varandra. Vi vet aldrig om Coronan tar oss eller någon annan....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...