Den här bilden är från en lördag år 2015, och den får öppna mitt inlägg från gårdagen, som också var en lördag.

Efter lunch selade jag på Koljo och vi for iväg ut på sjön. Redan där, så fanns det visserligen spår, men inte på långa vägar som de Smörhalvan gjorde då han fanns i denna värld. Han gillade att åka ut, antingen med bara skotern eller också hade han en spårsladd kopplad till skotern som han drog fram och tillbaka. Ibland kunde han vara borta i flera timmar för då hade han också kört upp flera spår i skogen. Oftast var han ensam och envis, men några andra från den här sidan av byn hjälpte också till då de kunde.

Igår var det bara att hålla sig på det befintliga spåret, och när vi mötte ett annat "byaekipage" som höll av när de passerade oss, vände snabbt upp där det var hårdare. Ingen höjdare att fastna i det här...

Vi for vidare och träffade på några andra som stod och pimplade vid Dammudden. Rapporten efteråt berättade om några fina "matabborrar".

Det är långt till vår ännu. En liten bit från Appoälvens utlopp såg det ut så här.

Spåret i skogen var mycket bättre, och det beror nog på att träden skyddar och tar emot den drivande snön. Jag valde då spåret mot älven och följde den en bit. Isflaken krymper sakta, men så småningom försvinner de nog en dag som denna, då solen vräkte ner de ljuvliga strålarna.

Koljo blev ivrigare att dra när vi kom hit, och jag tror att han kände igen sig, och att vi var på det "blå spåret". Det kallas så eftersom Smörhalvan snitslade en del träd efter slingan, så att vi skulle hitta samma väg under kommande vintrar. En del av snitslarna fanns ännu kvar, och saknaden kramade mitt hjärta med all kraft. Jag följde ofta med då spåren skulle göras i ordning, och Smörhalvan stannade till då och då och jag, som satt med en kasse snitselband i knäet, knöt snabbt upp en ny på plats.

Här pausar vi - jag och Koljo.

Vi passerade sedan flera blå snitslar som svepte ut, som en hälsning från de fina tiderna.

Så kom vi fram till älgtornet, som ni sett i mina inlägg från tidigare år. I skogen intill rörde sig några renar som speedade upp Koljo, så han ökade farten.

När vi kommit ut ur skogspartiet glimmade myrarna i solljuset. Det var en sådan härlig dag, då man aldrig vill gå in i huset igen, så jag lät Koljo bestämma farten.

Blå spåret fick andra sträckningar här och där, men vi körde in på nya utvikningar. Min trogna dragare visade att sommarens träning om vänster och höger gett resultat. Nu går han klockrent åt respektive håll. Underbara vovve!

Det blir ännu en gnistrande solskensbild för er att titta på, och för mig att minnas denna dag.

När vi kom hem hade vi varit ute i tre och en halv timme, och vi hade avverkat 14,6 km enligt GPS:n. Jag hade sparkat en stor del av sträckan då min kompis ägnade sig åt att obducera vem som sprungit där och där och där...Då gick det inte så fort, men vi hade inte bråttom heller. Corona höll sig långt utanför min värld, och det var inte alls fel.

I dag hade jag inte planerat in någon tur, eftersom jag hade annat för mig. Det mulna vädret och den nariga vinden tyckte nog att det var bra att ta det lugnt. Istället gjorde jag tårtor åt någon som fyller år i dag...

Desserttårtan blev inte bra, då de frusna och upptinade jordgubbarna inte uppförde sig som jag ville då jag skulle placera ut dem ovanpå. Jag förstärkte oredan med Physalis och halverade vindruvor. Smaken var det inget fel på.

Nu ska jag inte säga något mer, men ni som följer mina inlägg, vet vad jag menar...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...