Direktlänk till inlägg 7 december 2019
I dag var det så dags för begravning av en folkets man med det stora hjärtat, Johan Märak. Bilden är från 2016 då det var Gökotta vid Talvatis och Johan ler mot min kamera, och vid hans sida står hans trogna livsledsagarinna, Valborg. Vid det här tillfället jojkade han om renkalven och vi som var där lyssnade andäktigt. Han jobbade många år som präst och senare som kyrkoherde, men titlar var något han aldrig tänkte på. Det var hans hjord, vi människor som var det mest viktiga.
Det är lätt att beskriva Johan, och ändå svårt. Lätt - därför att han tyckte om alla människor, och brydde sig verkligen om hur vi mådde. Otaliga gånger har jag mött honom dels i kyrkan, och dels ute i samhället någonstans, och då stannade han till med sitt "Buoris", klappade om mig och frågade hur jag hade det. Han var alltid intresserad att förhöra sig om hur hälsan var, och han menade det också. Svårt - därför att känslorna inte räcker till att göra en rättvis bild av denne man med det stora, varma hjärtat. I dag saknade jag hans värme nere vid kyrkogården där det var isande kallt, och många av oss begravningsgäster frös ordentligt, men inom mig hörde jag hans röst som manade mig och de andra att gå till bilarna."Jag är ju inte här längre utan har kommit till min faders hus".
Avslutningsvis går mina tankar till Valborg, barnen, barnbarnen och alla övriga. Låt oss leva med minnet att det en gång på vår jord, fanns en människa som tog hand om oss med värme i sina handlingar. Vila i frid, Johan.
Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 | 5 |
6 |
7 | 8 |
|||
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 | 26 | 27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 | ||||||||
|