Direktlänk till inlägg 29 juli 2019

En alldeles vanlig måndag men ändå inte...

Av Maj-Britt - 29 juli 2019 22:13

 

I dag var det nästan som vanligt. Tempereturen var 6,8 plusgrader, så vi gjorde oss klara för en efterlängtad promenad. Motionen har skötts på annat sätt under de varma dagar som passerat. Vattnets värme fick dimman att stiga uppåt, och det var fascinerande att titta på älvornas dans. När jag vände blicken mot 45:an så hade solen gjort ett försök att titta fram, så det blev en annan sorts vy.

 

När jag vände kameran mot vägbanken såg jag att älvorna dansade för fullt bakom brospannet...

 

Det kändes så tyst och fridfullt där nere vid sjön, och mina tankar vandrade förstås två år tillbaka i tiden. Detta datum år 2017, var den dag då vi tog ett officiellt avsked av min käre Smörhalva, så nu har jag vandrat ensam många, många dagar. Ofta säger någon, att man kan låta sorgens fåglar flyga över huvudet, men inte tillåta att de bygger bo där. Men hur gör jag då fåglarna byggt bo i mitt hjärta? Det känns ibland så, som man hört sägas, det, att hjärtat håller på att brista! 


På vår morgonvandring kom minnena närmare ändå. Där gick han. Där vilade vi. Dit skulle vi gå en gång till osv. Från Tårrajaur till Brudslöjan vid Köpenhamn nära Kvikkjokk är det ganska långt, men jag kände mina ibland darrande steg då vi var på väg upp mot toppen. Smörhalvan höll min ena hand och sade flera gånger att jag skulle ta det lugnt, så upp kom vi och kunde andas ut. Vi mötte en turistande dam alldeles ensam på väg ner! Hon måste ha varit någon slags bergsbestigare som vågade ta sig upp och ner utan sällskap. När vi kom ner till rastplatsen med bänkarna var jag redan beredd at gå upp en gång till, men vi skulle vänta ett tag, tyckte Smörhalvan. Väntan blev evig, för nu kan jag inte alls våga gå dit i tanken. Utan Smörhalvan blir detta och allt annat där vi varit tillsammans - aldrig mer...


i dag kunde jag se, att det varma vädret inte varit varmt nog för någon eller några. På vändplanen där vi ibland lämnar bilen hade någon gjort upp eld på två ställen, men struntat i att göra det på de två befintliga platserna. Blåbärsriset syntes avskalat här och där, som det blir då man använder bärplockare, men hur skörden ser ut skulle jag gärna vilja veta. På de ställen längre bort från vägen såg jag något enstaka bär tillsammans med omogna sådana, inte lämpliga att plocka - inte för min del i alla fall. Visserligen fanns det blåa bär, men helt utan smak tyckte jag, så det måste komma mer regn och mer sol för att bären ska ge något tillbaka. Minnena av vår gemensamma bärplockning kom flygande och jag ropade ordlöst på min käre, detta ord som jag aldrig får något svar på: Varför? Varför?

Jag tog en bild över Kadnaursjön som också gav mig många minnen då vi jagade älg, och jag kunde se att dimman låg mot stränderna där också, som det brukar göra en höstmorgon i september..

 

När vi kom hem hade älvorna plockat ihop sina slöjor och gått till vila, och jag satte igång med fysiskt arbete för att försöka skingra mina sorgsna tankar. Jag gick med grästrimmern inne i hundgården och utanför, fick gå till grannen då trimmertråden vägrade samarbeta. När den då fungerade igen fortsatte jag röjningen hos samme granne, och gick sedan efter gräsklipparen för att göra en ordentlig röjning av nästan hela deras gård. Hemma blev det att kratta ihop de högar som kommit till, och rulla bort med skottkärran. Så badade vi igen, och i dag var det varmare i vattnet än i luften. 21 grader visade min badtermometer, och på norrsidan av huset var det 15 grader! Det blåste alldeles perfekt så alla bissingar hade gömt sig någon annanstans så vi fick vara ifred. Vanliga lättare innesysslor avlöste mina utejobb, men tankar och minnen vägrar lämna mitt sinne. 

Nu blir jag tjatig igen, då jag ber er att vara rädda om varandra. Det kommer en dag, förr eller senare då ni står där mitt ibland barn, barnbarn, släkt och vänner - men ändå är ni ensamma även en vanlig måndag i juli månad.


 
ANNONS
 
Ingen bild

Birgitta

30 juli 2019 08:02

Som vanligt, fantastiska bilder.
Mitt hjärta gråter för ditt.
Skickar ljus. //Birgitta

Maj-Britt

3 augusti 2019 17:35

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maj-Britt - Söndag 12 jan 15:09


  En vacker dag med snökristaller gnistrande i plogkarmarna. Den här vägen(45:an) åkte jag många gånger till Porjus för att gratta min far, som har födelsedag i dag - därav rubriken "Fars Dag i januari". Just denna dag skulle han ha fyllt 120 år o...

Av Maj-Britt - 31 december 2019 10:09


  I denna dag när solen är på väg upp över horisonten, och sprider så vackert sken i guld-orange-rött ljus, inser jag att vi är framme på den sista dagen av detta år, 2019, och jag önskar ibland att jag var tillbaka på 2018, eller 2016. Det sistnä...

Av Maj-Britt - 26 december 2019 13:10


  Annandag Jul förknippas för mig med den samiska gudstjänsten i Jokkmokks Gamla Kyrka. Förra året hade jag besökt min lillebror, och berättat vart jag skulle sedan. Hans blick for iväg till fjärran rymder, men han tyckte att det var rätt tänkt. O...

Av Maj-Britt - 25 december 2019 11:15


  God Jul, det är ju så man säger då man träffar på folk i verkligheten och i sociala medier, men hur många menar det egentligen? "Nu har jag i alla fall sagt det".  I mitt hjärta känns det inte som en God Jul, eftersom det är den tredje julen u...

Av Maj-Britt - 9 december 2019 07:46

  I dag fokuserar jag på att skicka de varmaste, kärleksfulla tankekramar till min kära mor, som hette Anna-Kajsa. Medan hon fanns i denna existens så ringde jag alltid och grattade henne tidigt på morgonen, för jag visste att hon var vaken - och ...

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ brianne med Blogkeen
Följ brianne med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se