När man mist sin partner på ett eller annat sätt, så kommer svåra stunder med sorg och saknad. Andra människor säger ofta "men du ska tänka på de fina minnen ni hade gemensamt". Ja, visst gör jag det, och jag bara undrar hur de ska hjälpa mig vidare.

I min  rubrik har jag skrivit " dessa dagar och dessa helger", och med det förstår jag att det första året i ensamhet har inneburit extra sorgestunder. För min del har jag gått igenom: Bärplockningen, älgjakten, höstfisket, Fars Dag, julgranshämtning, Advent med uppsättningen av alla juldekorationer utom - och inomhus, jul med gran och övrigt, nyår, trettonhelgen, borttagandet av allt juligt, marknad, födelsedag, skoterturer, vinterfisket, påsk, Kristi Himmelfärdsdag med tidig morgongudstjänst, Mors Dag, bröllopsdag, pingst, och de datum som associerade till min älskades bortgång och hans begravning. Ännu har jag några dagar kvar innan det första sorgeåret gått tillända, och jag har kämpat mig vidare. Nu vet jag hur det är att vara ensam kvar under sådana tillfällen, och när jag passerat varvet runt så ska det väl ändå gå lättare. Men sorgen finns ändå kvar som en gnagande varböld som spricker ut i tårar då och då. Visst har jag haft hjälp och besök av barn, barnbarn och några vänner, men trots detta så är jag ensam bland andra. I dag är det en sådan smärtsam dag. Det är tio månader sedan vi hade begravning för min käre.

Dagens bild är inte min, utan den tog Smörhalvan en sommarkväll då vi var ute och åkte. Motivet är en glimt av Appoälven, tagen från bron efter gamla vägen förbi Vajmat. Den stunden minns jag väl, och varje gång jag kör över där, så minns jag det speciella tillfället.

Jag undrar verkligen var alla andra som vi hade kontakt med då vi var två - var är ni nu? Det är många som jag saknar, och jag tänker inte bita någon, så ni vågar komma. Jag kan vara social och prata normalt, men sorgen sparar jag till min ensamhet...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...