Pingsten har nyligen passerat, och då vällde nya minnen fram. 1989 var det pingstafton den 13 maj då jag och Smörhalvan gifte oss, och förra året inföll denna helg senare. Pingstdagen var då den 4 juni, och vi anade inte att en månad senare skulle han inte finnas mer bland oss. Hänryckningens tid - det säger man ibland om pingsten med omgivande dagar, och Smörhalvan och jag var på sätt vis i det stadiet då vi körde hem två släpvagnslass ved från Jokkmokk. I år blev det så att jag, med vännen Rolles hjälp, också körde hem två lass ved!! Underligt hur händelser och minnen går hand i hand på olika sätt. Tankarna vandrade fram och tillbaka hur det såg ut då, och vad vi pratade om. Glädjen över veden fördunklades några dagar senare, men det är en annan historia.

Jag backar tillbaka till dagens datum år 2015. Min Koljo såg dagens ljus då, och på bilden ovan ser ni honom i mitten av valpgänget. Det är han som är mest vit framtill, och har en liten vit fläck längre bak på kroppen. När jag såg honom, så visste jag genast, att det var honom jag ville ha. Smörhalvan undrade hur jag kunde vara så säker, men en del saker går inte att förklara. Namnet tog längre tid att komma på. Det skulle börja på K och ha samisk anknytning, så till slut kom det: Koljo, och det är en variant av Kuoljok, som var min mors flicknamn. Detta namn bar också en kär kusin som gick över regnbågsbron för ett tag sedan, och mer och mer känner jag, att Koljo är absolut rätt. Så här ser han ut nu.

Sorgliga minnen får ge vika för andra roliga nyheter, och det är så sant som det sägs, att sorgen och glädjen de vandrar tillsammans. För ett par månader sedan fick jag veta, att dottern "Gullhöna" bar på ett nytt liv, och igår så kom budet att det är en liten tjej som kommer och lyser upp höstmörkret. Tårar kom - naturligtvis, och det beror på att morfar Smörhalvan aldrig kommer att hålla i denna nya varelse i sin famn. Visst förstår jag, att han är med oss i alla fall, men den fysiska närheten finns inte längre....

Så än en gång ber jag er som läser detta - var rädda om varandra. Vi vet inte hur morgondagen ser ut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...