Direktlänk till inlägg 19 mars 2018

30 år i min världsmetropol

Av Maj-Britt - 19 mars 2018 10:25

 

Jag har ägnat mig åt att gå igenom gamla fotoalbum, och det är så sant att i ett fotoalbum där står tiden stilla. Bilden ovan finns inte som en papperskopia, men så här kan man ändå se den digitalt. Den är från 2014, och som ni ser så åker Svansen med sin husse, då vi skulle ut på en pimpeltur på Tårrajaursjön. 

När jag har bläddrat bland fotona har tårar flödat som vanligt då det handlar om Smörhalvan, och det är nästan ofattbart att jag nu har bott i denna by i 30 år! Hur länge jag blir kvar här har jag ingen aning om i nuläget, men jag har inga planer på att flytta härifrån, trots att jag är ensam numera.


Skog, lågfjäll och vatten - allt finns här i naturväg som jag ser det. Människorna är trevliga och flera tog mig till sitt hjärta då jag kom hit. Visst finns det undantag - det är sant, men alla kan ju inte tycka om alla. Så är det bara.


I mina album har jag sett många av dem som gått över regnbågsbron under årens lopp, släktingar, vänner samt förärldrar och svärföräldrar, och  värst var det förstås då Smörhalvan gick, och efter honom, hans lilla Kito. Bilderna på alla andra hundar och katter gör också ont i mitt hjärta, och saknaden och sorgen efter alla som jag fått ta avsked av, griper tag i mig och nästan sliter hjärtat ur min kropp. På mina bilder så lever de och då står tiden stilla, som jag skrev i början. 

Ibland vill jag gå ut och bara gallskrika ut min smärta och försöka att jaga bort sorgens demoner...


Barn och barnbarn har växt upp och flyttat till andra orter, men på bilderna är de ändå så nära mig. Jag kan se på dem, minnas de fototillfällen som gjorde att jag lyfte min kamera och tog dessa kort. En strof som jag hört någon gång någonstans ifrån kom för mig: "Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans."


Egentligen trivs jag bra då jag är ensam. Det finns så mycket jag har att syssla med, så om jag kunde vara vaken flera dygn i sträck, så skulle jag inte hinna med det jag vill göra. Några vänner tycker jag är konstig som säger att jag trivs ensam, och visst har jag önskat att Smörhalvan skulle vara här fysiskt, men när det inte är så, så har jag inget val.

Jag är ändå tacksam över de hittills gångna åren, och tack alla ni Tårrajaurbor för er omtanke.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maj-Britt - Måndag 13 maj 14:52


  Den här bilden tog jag i maj månad år 2016. Det var det gången som Smörhalvan började sitt jobb i kyrkans tjänst i Jokkmokks Församling i samma månad. När jag visade honom denna bild så frågade han vad den egentligen betydde. Vi såg båda två att...

Av Maj-Britt - Tisdag 30 april 10:18


  En vän skrev tidigare på Facebook om många fina minnen av en vän som nyss gått över regnbågsbron, och precis så kände jag det då jag åkte buss till Luleå för ett snabbt ärende igår. Jag tittade ut då och då, och kom ihåg vad Smörhalvan sagt om a...

Av Maj-Britt - Lördag 13 april 10:32

  I dag for jag ut tidigare eftersom det inte hade varit minusgrader under natten, men det hade ändå stabiliserat skoterspåret. Min kompis var inte riktigt i form efter gårdagens tur i solen, men hur det var så kom vi iväg, och ingen annan syntes ...

Av Maj-Britt - Fredag 29 mars 22:00


  Stegen, en äldre bild från mitt arkiv, som jag kallat "Stairway to heaven" - en sådan önskar jag i dag att det fanns, så man kunde gå dit på ett besök. För 54 år sedan just denna dag, föddes mitt första barn, en dotter, som reste iväg ett par må...

Av Maj-Britt - Måndag 18 mars 12:42


  Den här bilden visar en sekvens när man åker längs med Appoälven. Smörhalvan gjorde det här skoterspåret som jag använde flitigt. Nu finns det inte mer, och något nytt blir knappast gjort just där.   Jag ser många, många bilder på Faebook, o...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se