I flera dagar har jag hållit på med att hacka lös tjock isbelagd snö från hundgården, och i dag var jag verkligen taggad och höll på intensivt med att frakta ut alla klimpar. Efter några vändor kände jag - aj, aj! Det var något jag inte märkt av sedan förra året den här tiden. Ischiasnerven reagerade med en akut smärta, så då var det dags att sluta med klimperiet. Jag gick in, och då slog saknaden ner som en bomb i mitt inre. Nu har jag ingen som kan massera bort ischiasen! För många år sedan fick jag lära mig en hel del om zonterapi av en god vän, och jag vidarebefordrade de kunskaperna till Smörhalvan. Jag behövde bara säga, att han skulle kurera mig, så att ischiasen försvann, vilket han också gjorde, och så tryckte han och gned den aktuella punkten på min fot. Nu måste jag experimentera själv med det ena och det andra för att bli okej igen. Detta är en ny form av saknad efter Smörhalvan, och jag hade glömt bort att sådan smärta finns! Jag inser att det är alltför mycket som försvann då han gick över regnbågsbron....

Hoppas ni som läser detta uppskattar er partner, och berättar det för henne/honom. Ofta tar man saker och ting för givet, och märker inte hur mycket det egentligen betyder...

På bilden vilar Svansen på en av kojorna i hundgården...