Direktlänk till inlägg 6 februari 2018

Samernas nationaldag...

Av Maj-Britt - 6 februari 2018 22:03

 

I detta inlägg kommer Smörhalvan inte att ha huvudrollen, som i de flesta som jag skrivit tidigare. Jag lyssnade på Karlavagnen igår då programmet sändes från Luleå, och det behandlade just den här dagen och vilken betydelse den har för samerna i Sàpmi.


Jag tänkte då på hur jag har upplevt den samiska världen och även den svenska, och tankarna flög iväg till Saltoluokta där jag bodde de första elva åren av mitt liv. Min far var vaktmästare på STF:s anläggning och min mor sysslade mest med den samiska slöjden. Hon var en i den stora släkten Kuoljok, och i många år trodde jag att min far var svensk, men ibland undrade jag över hur han kunde tala så bra samiska. När båda var borta och bara en gravsten berättade om dem, så fick jag reda på, att min far också var same - från en sameby i Kalixtrakten! Så jag är tydligen en same, men det fick man inte tala om på 1950-talet. Då var det fult att vara en lapp, som det hette då. Därför sattes jag i svensk skola, med andra samiska barn med svenska efternamn, och visste inte varken upp eller ner. 


Den Lulesamiska dialekten , som min mor talade lärde jag mig snabbt, eftersom det var det språket som jag växte upp med, sida vid sida med svenskan, tyskan, engelskan, franskan och alla andra som talades av turisterna som kom till fjällvärlden. Det som sårade mig mycket, men samtidigt gjorde mig arg, var när jag jobbade på Sameskolan i Jokkmokk i olika funktioner. Ibland var jag stödlärare, och då var det en av föräldrarna som hade ifrågasatt mig inför rektorn - om jag kunde tala samiska!


Nu var jag ju ganska så van vid att min existens finns i ett ingenmans land. Det är bara ett fåtal av mina släktingar och andra samiska bekanta som vill kännas vid mig. Många uppträder, som om jag är den som finns längst ner på samhällsstegen, och inget man behöver bry sig om, fast jag inte har gjort dem något. Mina tankar snurrar runt, och jag undrar så för mig själv hur människor kan uppträda som om de är Jordens Gudar? Det måste vara isande kallt där uppe på toppen..


Så är det dags för Smörhalvan. Jag visste inte då när vi gifte oss, att han också hade samiska rötter, så det var ganska roligt att få reda på det långt efteråt. Det var förstås därför vi föll för varandra, eftersom vi var komna ur den samiska världen från tidernas begynnelse. När vi var två, så var allt mycket lättare. Jag kunde bolla funderingarna mot någon som kände mig väl, och nu kommer jag till den fras som jag upprepat så många gånger: Aldrig mer...


Vad jag nu vill ha sagt med detta inlägg är, att jag inte riktigt vet vem jag är. Om jag är same - varför ser ingen mig som en sådan? Är det för att jag är försiktig med att tala samiska? Det beror på att för många år sedan, så sade en kvinna till mig, att jag talar så gammal samiska, och från den stunden, så tvekar jag för allt utom vardagliga fraser. Det här med den samiska nationaldagen känner jag, att jag inte kan delta i ett firande som nonchalerar många personer, inte bara mig, utan många andra, som av en eller annan anledning hamnat på sidan om...


 
ANNONS
 
Birgitta

Birgitta

7 februari 2018 06:43

Det är lätt att känna utanförskap. Antagligen för att det är en hemsk upplevelse för ett flockdjur, som människor är. Om man själv vägrar att betrakta sig som utanför och ser istället sig som unik och speciell går det lättare att ta de som är avundsjuka och rädda. Alla har något annorlunda, och det finns alltid någon som är utmanade av detta. Och därför elaka. Rädsla och elakhet går hand i hand. Stackars dem!

http://birgitta.catullus.se

Maj-Britt

9 februari 2018 07:35

Tack för de orden, Birgitta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maj-Britt - Fredag 11 okt 11:46

  Måndagen började med att grävningen för en ny avloppsanläggning startade.   Det blev en ny publikmagnet i byn. Några kom och tittade, och jag hade liksaom första parkett från sovrumsfönstret.     Igår for jag ut med Koljo som intress...

Av Maj-Britt - Måndag 7 okt 11:22


  7 oktober Nu har jag gått runt i sorg och saknad under två år. I dag är det precis två år sedan vi gravsatte urnan med min Smörhalva, och inget känns lättare, fast många säger att "det går över". När man också får problem som ska lösas får jag...

Av Maj-Britt - Söndag 8 sept 09:30


  Igår var jag på begravningen av byns äldsta kvinna som blev 100 år i december 2018. Hon bar samma namn som min älskade mor - Anna. Så här i lingontider minns jag ett tillfälle då jag skulle åka och plocka lingon. (Den här händelsen ligger långt ...

Av Maj-Britt - Lördag 31 aug 10:35

  Så är det dags för augusti månads sista dag - en dag då hösten knackar på. Det är höstmarknad i Jokkmokk i dag. Den började igår, och då gorde jag en snabbvisit av marknadsområdet, innan jag raskt vände om hem igen. Som jag förut har skrivit om,...

Av Maj-Britt - Måndag 29 juli 22:13

  I dag var det nästan som vanligt. Tempereturen var 6,8 plusgrader, så vi gjorde oss klara för en efterlängtad promenad. Motionen har skötts på annat sätt under de varma dagar som passerat. Vattnets värme fick dimman att stiga uppåt, och det var ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se