Direktlänk till inlägg 6 februari 2018

Samernas nationaldag...

Av Maj-Britt - 6 februari 2018 22:03

 

I detta inlägg kommer Smörhalvan inte att ha huvudrollen, som i de flesta som jag skrivit tidigare. Jag lyssnade på Karlavagnen igår då programmet sändes från Luleå, och det behandlade just den här dagen och vilken betydelse den har för samerna i Sàpmi.


Jag tänkte då på hur jag har upplevt den samiska världen och även den svenska, och tankarna flög iväg till Saltoluokta där jag bodde de första elva åren av mitt liv. Min far var vaktmästare på STF:s anläggning och min mor sysslade mest med den samiska slöjden. Hon var en i den stora släkten Kuoljok, och i många år trodde jag att min far var svensk, men ibland undrade jag över hur han kunde tala så bra samiska. När båda var borta och bara en gravsten berättade om dem, så fick jag reda på, att min far också var same - från en sameby i Kalixtrakten! Så jag är tydligen en same, men det fick man inte tala om på 1950-talet. Då var det fult att vara en lapp, som det hette då. Därför sattes jag i svensk skola, med andra samiska barn med svenska efternamn, och visste inte varken upp eller ner. 


Den Lulesamiska dialekten , som min mor talade lärde jag mig snabbt, eftersom det var det språket som jag växte upp med, sida vid sida med svenskan, tyskan, engelskan, franskan och alla andra som talades av turisterna som kom till fjällvärlden. Det som sårade mig mycket, men samtidigt gjorde mig arg, var när jag jobbade på Sameskolan i Jokkmokk i olika funktioner. Ibland var jag stödlärare, och då var det en av föräldrarna som hade ifrågasatt mig inför rektorn - om jag kunde tala samiska!


Nu var jag ju ganska så van vid att min existens finns i ett ingenmans land. Det är bara ett fåtal av mina släktingar och andra samiska bekanta som vill kännas vid mig. Många uppträder, som om jag är den som finns längst ner på samhällsstegen, och inget man behöver bry sig om, fast jag inte har gjort dem något. Mina tankar snurrar runt, och jag undrar så för mig själv hur människor kan uppträda som om de är Jordens Gudar? Det måste vara isande kallt där uppe på toppen..


Så är det dags för Smörhalvan. Jag visste inte då när vi gifte oss, att han också hade samiska rötter, så det var ganska roligt att få reda på det långt efteråt. Det var förstås därför vi föll för varandra, eftersom vi var komna ur den samiska världen från tidernas begynnelse. När vi var två, så var allt mycket lättare. Jag kunde bolla funderingarna mot någon som kände mig väl, och nu kommer jag till den fras som jag upprepat så många gånger: Aldrig mer...


Vad jag nu vill ha sagt med detta inlägg är, att jag inte riktigt vet vem jag är. Om jag är same - varför ser ingen mig som en sådan? Är det för att jag är försiktig med att tala samiska? Det beror på att för många år sedan, så sade en kvinna till mig, att jag talar så gammal samiska, och från den stunden, så tvekar jag för allt utom vardagliga fraser. Det här med den samiska nationaldagen känner jag, att jag inte kan delta i ett firande som nonchalerar många personer, inte bara mig, utan många andra, som av en eller annan anledning hamnat på sidan om...


 
 
Birgitta

Birgitta

7 februari 2018 06:43

Det är lätt att känna utanförskap. Antagligen för att det är en hemsk upplevelse för ett flockdjur, som människor är. Om man själv vägrar att betrakta sig som utanför och ser istället sig som unik och speciell går det lättare att ta de som är avundsjuka och rädda. Alla har något annorlunda, och det finns alltid någon som är utmanade av detta. Och därför elaka. Rädsla och elakhet går hand i hand. Stackars dem!

http://birgitta.catullus.se

Maj-Britt

9 februari 2018 07:35

Tack för de orden, Birgitta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maj-Britt - 7 juli 2023 07:47

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

Av Maj-Britt - 21 april 2023 08:12

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

Av Maj-Britt - 5 mars 2023 18:46


  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Av Maj-Britt - 5 februari 2023 17:56

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Av Maj-Britt - 13 november 2022 08:05

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards