I tidig morgonstund då jag varit ute med vovvarna, så kände jag det - slaget! Vad som framkallade detta, vet jag bara inte. Som vanligt gick ju mina tankar till Smörhalvan och det jobb jag hade framför mig, och nu var det jag som måste göra det. Och det var att först hugga loss stora isiga klimpar från hundgården och kasta dem över stängslet. Sådant behövde jag aldrig göra förut, men nu var jag tvungen, så att vovvarna inte skulle få allt högre underlag för ett slutligt hopp över kanten. I morgon måste jag fortsätta, och jag kan inte göra allt på en dag. En hundkoja har jag rengjort, och det var minst två dm is på det taket...

Så blev jag inspirerad av FB-vännen Kjell som släckt julgransbelysningen utomhus, så då gjorde jag också det, och tog in tomten och snögubben som stått invid granen och lyst upp den vita snön. Dessa två köpte vi nog för 20 år sedan och kanske längre bort ändå. Konstigt nog så har de hållit under alla dessa år. Förra året bytte Smörhalvan ut glödlamporna till Ledlampor, och nu lyste de för mig som ett fint, men ändå mycket smärtsamt minne av min älskade, som behandlade dessa figurer väldigt varsamt. Vi talade ofta om, att det skulle bli spännande att se hur länge de skulle hålla...

Nästa slag var då jag öppnade muséets lilla skrift om Utdja, en liten by där det finns äldre och nyare byggnader, och varje år vid midsommartid är det dags för en sommargudstjänst där. Den är arangerad av Àjtte museivänner, och vi åker buss dit. Jag har i tidigare inlägg skrivit om dessa resor och den fina uppslutningen av människor till denna gudstjänst. Smörhalvan och jag var trogna besökare till evenemanget, och nu fanns vi och många andra med på bild i den lilla skriften. Den var från 2016.Tårarna kom forsande, och jag visste att vi aldrig mer skulle åka dit tillsammans. Förra året ställde vi in resan eftersom Smörhalvan var så sjuk och kraftlös på grund av den hatade cancern...

Minnen är fina, men så väldigt smärtsamma på samma gång, och åter ber jag er som läser detta, att vara rädda om varandra. Plötsligt kan er käraste bli bara ett minne...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...