Så blev det ännu en söndag utan min älskade Smörhalva. Dagarna rinner förbi, iblan går de fort och ibland segar de sig fram med Atlantens tårefloder från mina ögon. Jag har inte skrivit på min blogg lika ofta som jag gjorde i början av sommaren 2017. Sorgen och saknaden har inte avtagit, men jag kan inte skriva varje dag, om hur mycket jag gråter. Vad jag än gör, och vad jag än ser och hör, så påminner alltid något om honom som jag har förlorat, och då griper smärtans klor in i mitt inre och river upp alla känslorna igen.

Jag har oftast radion påslagen då jag går och pysslar med något inomhus, och när det då kommer en låt, som vi båda tyckte om, så är det jobbigt till tusen. Förra lördagen i Melodikrysset spelades Josh Groban med "You raise me up", och det var vår absoluta favorit, som vännen Erika också sjöng på Smörhalvans begravning. Den låten kände jag igen genast då jag hörde de första tonerna.

Idag var det dags för nya tårar då jag på Facebook fick ta del av "Rönnen från Ural". Jag hörde den låten för första gången med Arja Sajonmaa, och den blev också kär för oss. Arja har en speciell känsla i sin röst, och vi tyckte om de flesta av hennes låtar. Hon och Py Bäcman lyssnade vi ofta till via CD-skivorna. Ibland har jag varit inne på den tanken att spela dessa i några timmar, och låta tårarna rinna under tiden. Undrar om de skulle minska i antal? Då och då känns det som om jag måste få gråta obehindrat och under ett långt tag. Något har fastnat inom mig,  och jag vet inte om jag ska kalla det sorg, saknad, förtvivlan eller något annat.

Nu har ju alla börjat drabbas av marknadsfeber inför den kommande vintermarknaden, och det blir ännu en jobbig tilldragelse för mig. I flera dagar har jag tänkt på detta och minnets vågor har svept över mig och plockat fram guldkornen från allt vi gjorde. Ibland delade vi på oss, beroende på våra speciella intressen, men oftast var vi tillsammans.   Mötena var många, och på bilden ovan från 2014 samtalar Smörhalvan med en god vän, och jag var påpasslig med kameran. Nu blir det aldrig mer en sådan bild....

 

wiolettan

21 januari 2018 10:08

Känner med dig och kan säga att jag vet vad du går igenom.
Jag miste min förra man efter 35 år tillsammans, han avled 2004 och jag saknar honom ännu och kan fortfarande gråta av saknad och längtan, fast jag har gått vidare och mött kärleken ännu en gång.
Detta att det finns så mycket som påminner och gör att allt rivs upp igen, kan jag känna ännu, fast det är så många år sedan. Men livet går vidare och jag vet att de som lämnat oss vill att vi ska gå vidare och må så bra som det går. Sen att vi påminns dagligen, det känns och det kan ingen som inte varit med om detta, förstå.
Önskar dig det bästa och sänder en kram över cyberrymnden.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

 

Birgitta

21 januari 2018 16:01

Vi ka ske ses. Brev på väg. Kramar

http://Catillus.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...