I 25 minusgraders kyla plockar jag fram denna bild från hösten 2010, då vi återvänder hem efter morgonens fisketur. I nuläget lyser "supermånen" klar, men jag tycker inte att den är något särskilt att lägga märke till. Det kanske beror på att vi har tagit så många bilder på månen i olika faser, eller också är jag fokuserad på tanken, att i dag är det sex månader sedan min älskade Smörhalva lämnade oss. Ännu en gång så frågar jag detta varför, som aldrig får något svar.

Jag tänker tillbaka på dessa månader som gått sedan detta ofattbara hände, och jag är fortfarande i en sorts chocktillstånd, där allt annat inte betyder något, och där sorgen och saknaden tar överhand.

I dag kände jag att jag vill baka något, men i nästa stund så avstår jag. Det är ju aldrig mer någon som äter alla bakverk som jag skulle göra. Ingen som uppskattar alla maträtter som jag gör. Ingen som lyssnar till mina idéer om vad jag ska göra. Ingen finns där som får höra det som jag ska berätta, och kan svara. Allt känns så meningslöst utan min älskade vid min sida.

Jag har fått ändra på mitt tänkande angående det ena och det andra. För att ta några exempel, så brukade jag förut handla tre stora smöraskar, och nu klarar jag mig med en liten, som ser ut att räcka hur länge som helst. Toapappersförbrukningen har gått ner, liksom användandet av shampo och tvättmedel. Jag behöver inte heller byta lakan i två sängar varje gång det behövs, och det räcker med att jag viker undan överkastet från min sida av sängen, men jag har fortfarande sängkamrater - hundarna som brer ut sig på Smörhalvans sida. Ibland blir de avundsjuka på varandra, och då handlar det om vem som ska ligga närmast mig..

Jag lägger också märke till, att många uppträder som om Smörhalvan fortfarande finns i denna existens. De har inte en tanke på att jag är ensam om allting nu, och behöver ett handtag här och där. Det känns så jobbigt att jag hela tiden är tvungen att be om hjälp, där mina resurser inte räcker till. Nu handlar det ju mest om vinterns alla måsten.Visst har jag sonen "inom räckhåll", men jag kan inte haka upp allt på honom. Han har ju sitt ordinarie jobb samt det att vara redo inom Räddningstjänsten. Flickorna med familjer bor ju lite längre bort, och de har ju sina egna liv och bekymmer de också. När Smörhalvan fanns i mitt liv, så var det inga problem, och då tog jag allt för självklart. Han kunde fixa det mesta, men nu är det inte så, och saknadens vindar är hårda och isande kalla. Jag tänker ibland på de kvinnor som står upp och säger att de kan klara sig bra utan en man, men sådana bor nog i städer och samhällen där mina måsten inte finns. Jag har tidigare under alla år påtalat för Smörhalvan att jag inte kunde klara mig utan honom, och räknade upp allt där jag behövde hjälp. Han bara log, och sade att jag visst skulle fixa det. Nu är jag tvungen, men jag måste ändå be om bistånd i något av någon annan...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...