Denna dikt har jag inte skrivit själv, utan det är någon som heter Kerstin Nilimaa som är författarinnan. Jag hittade den då jag höll på att gå igenom pärmar och kasta saker och ting. När jag fick se denna minns jag Smörhalvans leende då han kom hem från jobbet, och gav mig en innerlig kyss, eftersom jag hade lagt den i hans matunika. Den stämde så väl in på mina känslor, och den heter: På dina smörgåsar

På dina smörgåsar

breder jag kärlek

lägger ömhet

godhet som pålägg

Kryddar med

passionens ört

I din ryggsäck

stoppar jag mitt hjärta

tillsammans med kyssar

åtrå

Dina sockar

lagar jag med omsorgstråd

smeker skjortor släta

viker lycka

under kragen

I min förälskelse

tvättas arbetskläder

I dina skor

lägger jag in 

mina drömmar

Du lämnar mig

var morgon

tar med mig

i din packning

***

Den här gången kunde jag inte följa med honom. Jag såg honom bara gå mot en okänd horisont - utan mig....