Hundarna är numera mitt liv, och på bilden ovan ser ni Svansen, och så Koljo som var några månader där, och jag tog fram denna bild eftersom det vindisande vädret inte lockade mig att ta fram kameran. I dag gick jag den vanliga vägen som jag brukar använda oftast, och då och då upptäckte jag förändringar i naturen. Varje gång jag såg något nytt, så tänkte jag, att det måste jag berätta då jag kommer hem! Men så kom jag ihåg, att jag har ju ingen längre att berätta det för, och ingen att ta med och visa hur just det där stället har ändrats.Sådana här tankar kommer inte

att lämna mig i första taget. Jag vet hur det är, då jag ibland tänker att jag måste ringa till min bästa väninna och berätta något. Hon förolyckades för många år sedan, men ännu finns hon kristallklart i mitt minne. Därför vet jag, hur många gånger jag måste berätta något för Smörhalvan, fast han inte är här hemma då jag kommer med något nytt.

Jag vet ju ändå, att han borde finnas här fast jag inte ser honom, men det är den fysiska kontakten som jag saknar så mycket. Oftast var han ju med och kommenterade det ena och andra, och det känns så tungt att inte ha honom vid min sida längre.

Då jag såg på TV, det där programmet som heter "Allt för Sverige" med svenskättlingarna från USA, så minns jag att det var ett av de program som Smörhalvan gillade att se på (och jag också förstås). I det första avsnittet så var det sekvenser som fick mig att släppa ut tårar igen. Jag tänkte igen, att överallt i världen är det sorg av något slag, så jag är inte ensam om tankar och känslor över förlorade anöriga, men vad hjälper det. Jag saknar honom så.....och i ett ögonblick flög mina tankar till vuxna människor som mobbar andra vuxna. Hur känner de sig? Är de nöjda över att ha mobbat någon? Och offren då, som blir utsatta? Nej, jag blir bara mer ledsen då jag hamnar i den tankezonen. Tänk om jag fick bestämma en enda dag - då skulle jag strö kärlekens empati över alla människor..."Det finns inga soldater mer- det finns inga gevär, och ingen känner längre till, det ordet militär"....så skulle det bli....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi då hunnit in i den sjunde månaden juli, som handlar om skön semester för många, medan andra kämpar vidare. För mig har juli månad blivit en tid då sorg och saknad tagit ett stort kliv närmare mig. Den fjärde, var det precis sex år sedan Smö...

I år så var April månad den bästa - för mig i alla fall. Många kära besök, bländande sol, gnistrande vita vidder som tog mig och kompisen ut på nya färder. Molnformationerna förtjusar på en tur.     Så här såg det ut några minuter senare, då e...

  Gårdagen är förliden, morgondagen har du ej skådat än. I dag hjälper Herren. Så sägs det någonstans, men denna helg har varit förfärlig för mig. I fredags skulle Smörhalvan ha fyllt 66 år, om han fått finnas kvar hos mig, och för sex år sedan bö...

Någon har kanske noterat, att i år har de inte sett mig med kameran i högsta hugg efter ett fototillfälle. Jadå, jag var in på området på torsdag föriddag med en leverans till en knallevän, och gick sedaan tillbaka till bilen och for hem igen. Ni und...

Då har vi slipsarnas dag i dag då det är Fars Dag. För många blir det problem - vad ska vi ge vår far? Så blir det en slips till sist. Undrar hur många i Sverige som får en sådan i dag? Mina tankar över denna dag har kommit och gått hela veckan, oc...