Direktlänk till inlägg 24 oktober 2017

Det måste jag berätta....

Av Maj-Britt - 24 oktober 2017 17:52

 

Hundarna är numera mitt liv, och på bilden ovan ser ni Svansen, och så Koljo som var några månader där, och jag tog fram denna bild eftersom det vindisande vädret inte lockade mig att ta fram kameran. I dag gick jag den vanliga vägen som jag brukar använda oftast, och då och då upptäckte jag förändringar i naturen. Varje gång jag såg något nytt, så tänkte jag, att det måste jag berätta då jag kommer hem! Men så kom jag ihåg, att jag har ju ingen längre att berätta det för, och ingen att ta med och visa hur just det där stället har ändrats.Sådana här tankar kommer inte

att lämna mig i första taget. Jag vet hur det är, då jag ibland tänker att jag måste ringa till min bästa väninna och berätta något. Hon förolyckades för många år sedan, men ännu finns hon kristallklart i mitt minne. Därför vet jag, hur många gånger jag måste berätta något för Smörhalvan, fast han inte är här hemma då jag kommer med något nytt.


Jag vet ju ändå, att han borde finnas här fast jag inte ser honom, men det är den fysiska kontakten som jag saknar så mycket. Oftast var han ju med och kommenterade det ena och andra, och det känns så tungt att inte ha honom vid min sida längre.


Då jag såg på TV, det där programmet som heter "Allt för Sverige" med svenskättlingarna från USA, så minns jag att det var ett av de program som Smörhalvan gillade att se på (och jag också förstås). I det första avsnittet så var det sekvenser som fick mig att släppa ut tårar igen. Jag tänkte igen, att överallt i världen är det sorg av något slag, så jag är inte ensam om tankar och känslor över förlorade anöriga, men vad hjälper det. Jag saknar honom så.....och i ett ögonblick flög mina tankar till vuxna människor som mobbar andra vuxna. Hur känner de sig? Är de nöjda över att ha mobbat någon? Och offren då, som blir utsatta? Nej, jag blir bara mer ledsen då jag hamnar i den tankezonen. Tänk om jag fick bestämma en enda dag - då skulle jag strö kärlekens empati över alla människor..."Det finns inga soldater mer- det finns inga gevär, och ingen känner längre till, det ordet militär"....så skulle det bli....

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maj-Britt - Fredag 11 okt 11:46

  Måndagen började med att grävningen för en ny avloppsanläggning startade.   Det blev en ny publikmagnet i byn. Några kom och tittade, och jag hade liksaom första parkett från sovrumsfönstret.     Igår for jag ut med Koljo som intress...

Av Maj-Britt - Måndag 7 okt 11:22


  7 oktober Nu har jag gått runt i sorg och saknad under två år. I dag är det precis två år sedan vi gravsatte urnan med min Smörhalva, och inget känns lättare, fast många säger att "det går över". När man också får problem som ska lösas får jag...

Av Maj-Britt - Söndag 8 sept 09:30


  Igår var jag på begravningen av byns äldsta kvinna som blev 100 år i december 2018. Hon bar samma namn som min älskade mor - Anna. Så här i lingontider minns jag ett tillfälle då jag skulle åka och plocka lingon. (Den här händelsen ligger långt ...

Av Maj-Britt - Lördag 31 aug 10:35

  Så är det dags för augusti månads sista dag - en dag då hösten knackar på. Det är höstmarknad i Jokkmokk i dag. Den började igår, och då gorde jag en snabbvisit av marknadsområdet, innan jag raskt vände om hem igen. Som jag förut har skrivit om,...

Av Maj-Britt - Måndag 29 juli 22:13

  I dag var det nästan som vanligt. Tempereturen var 6,8 plusgrader, så vi gjorde oss klara för en efterlängtad promenad. Motionen har skötts på annat sätt under de varma dagar som passerat. Vattnets värme fick dimman att stiga uppåt, och det var ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se