Förra året satt jag och eldade på ett pass i skogen, (det hade passat i dag också) och trodde då att jag skulle göra samma sak i år, men så blev det inte, som ni nu vet.

Jag trodde att mina gråtattacker hade lagt sig åt sidan, men det var inte så heller. I dag har är det den sextonde lördagen utan Smörhalvan, och jag häpnar över tidens gång. Det kändes i hjärteroten, i magen, i huvudet i hela mig, då jag hittade ett paket abborrfiléer i den lilla frysen då jag gjorde en snabb inventering. Tankarna flög då till dagen då det var sol och vårvinter. Abborrarna var på hugget, och vi fick många just den dagen. Smörhalvan fick den största, och han var en aning gladare än jag. Det var så roligt att se. När vi kom hem och jag började filéandet så såg jag på en gång att det skulle räcka till två middagar. En förpackning har legat längst inne i frysen, men nu kom den fram, och blir dagens middag för mig. Dagen efter så fick vi också middagsmat från sjön, så filéerna blev bortglömda och kvar till i dag. Detta fynd kommer jag att minnas länge än, och det beror på att den ena mågpärlan fyller år i dag..

Grattis på din dag, Jocke!

Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans...